Hoppa till huvudinnehåll

Tankar om bränsletankar

Läs artikeln som PDF.

En lång rad krav måste ställas på bränsletankar - inte bara uppenbara säkerhetskrav utan också på material, rätt utformning, åtkomlighet, placering etc. Allt detta kan bli föremål för en senare artikel. Nu ska vi ägna oss åt en till synes obetydlig men förbluffande väsentlig fråga: hur ser det ut i botten? Inte bara att där ligger en massa osynliga, - oåtkomliga? - avlagringar och diverse skräp utan på utformingen av botten.


De flesta bränsletankar skräddarsys för respektive båttyp, men det finns en hel del standardtankar, som säljs kommersiellt. I båda fall förekommer det att botten är helt plan. Särskilt om ytan är stor och tanken inte har några skvalpskott kan bränslet skvalpa omkring rätt rejält i sjögång. Är det lite bränsle i tanken kan då nederänden av bränsleröret till motorn tillfälligt hamna över bränsleytan och bränslepumpen suger in luft. Gäller det en dieselmotor kan resultatet bara bli ett: motorstopp pga luft i bränslet. För att komma igång igen måste motorns bränslesystem luftas, vilket är bökigt och tar sin tid. Dessutom måste bränsle fyllas på i tanken för att förhindra ett upprepande. Finns reservdunk? Alltnog. En mycket farlig situation kan uppstå om det blåser rejält och det är land i lä.

Bränsleröret måste mynna en bit över botten av tanken så att inte avlagringar eller vatten sugs in med bränslet. Det gör att det måste finnas en viss mängd bränsle kvar i tanken för säker funktion. Hur vet man hur tankens botten ser ut. Det är inte alltid så lätt att komma åt att titta efter, tankarna är ofta oåtkomligt inbyggda.

Antingen ska tanken vara kilformad,. så att bottenytan är liten, eller också ska botten luta, så att bränslet samlas i ett hörn, där också bränsleröret ska mynna. En annan metod är att förse en plan botten med en fördjupning, där bränslet samlas och blir påfyllt vid båtens rörelser om tanken börjar bli tom.

Nu är det naturligtvis så illa att även vatten och avlagringar samlas vid det ställe där bränslet ska finnas. Det måste finnas någon möjlighet att avlägsna dessa. Någon kran, avtappningsplugg etc i botten som kan läcka är inte tillrådligt, åtkomlighet måste finnas uppifrån. Det bästa är en rejäl inspektionslucka i tanktoppen. Genom luckan kan man sticka ner en pump och pumpa ur föroreningarna En fast monterad länspump med ett sugrör som går ända ner i botten är utmärkt och kan kanske ordnas på befintlig tank. En liten pump av den typ som brukas användas vid smörjoljebyte passar bra.
Finns ingen inspektionslucka går det kanske att sticka ner ett sugrör till tankbotten genom att montera bort bränslemätarens anslutning på tanktoppen eller att använda bränslepåfyllningsröret. Under alla förhållanden är det nödvändigt att på något sätt regelbundet kunna avlägsna föroreningarna.

Det är nästan omöjligt att undvika vatten i bränsletanken. Bränslet i sjömackarna är inte alltid fritt från vatten och annat oönskat. Kondens i tanken genom utfällning av luftfuktighet vid temperaturvariationer är en annan oundviklig företeelse. I gränsytan mellan bränsle och vatten frodas bakterier, som bildar ett slem, som kan sätta igen bränslefiltren. Vid motorgång i kraftig sjöhävning rörs bränslet i tanken om, och vatten och föroreningar kommer lättare med bränslet till motorn. För pålitlig motorfunktion är det alltså nödvändigt både att se till att motorn inte kan suga luft och att regelbundet avlägsna allt otyg som med tiden samlas i tanken.

Vad göra om tanken är så utformad att motorn kan suga luft vid sjögång och tanken inte går att modifiera på enkelt sätt? Det är bara att se till att tanken alltid är så fylld att luftsugning inte kan inträffa. (Vid en Omega 34 som jag hade måste tanken vara fylld till minst 1/3 för att man skulle vara säker. Upptäcktes mycket handgripligt vid hård vind och dito sjögång med land i lä).

Det finns ett mycket detaljerat förslag till anvisningar på ISO-basis för hur fasta bränsletankar ska vara utförda, installerade och försedda med erforderliga förskruvningar etc. Sju sidor + fyra sidor bilagor! Inte på något ställe nämns problemet med luftsugning och hur tanken ska vara utförd för att undvika det. Märkligt. Finns ingen i den utarbetande kommittén med praktisk erfarenhet? Luftsugning måste vara en mycket vanlig orsak till motorstörningar.