Åskskydd för segelbåtar
Enligt uppgifter från försäkringsbolagen är det ett relativt litet antal segelbåtarper år som drabbas av åskskada. Ett blixtnedslag i en båt kan emellertid få mycket allvarliga konsekvenser både för besättningen och för båten.
Allmän information angående åska och åskskydd för segelbåtar finns på Uppsala universitets hemsida http://www.hvi.uu.se/Lightning/blixtskydd/blixtskydd.html.
Föreskrifter om åskskydd för mastade båtar finns också i en internationell standard, ISO 10134 (2003): Small craft ...Lightning-protection systerns.
Ett blixtinslag i en segelbåt sker sannolikt i masttoppen eller i något av stagen. Om masten är av trä måste den därför förses med en blixtuppfångare och en nedledare (area 16 kvmm) som ansluts till uppfångaren och till stagens övre ändar .
För att leda ut blixtströmmen i vattnet ("jordtag") beskriver anvisningen från Uppsala ett system av metallband: ett par band längs relingen och ett par band under vattenlinjen längs större delen av båten. Banden sammankopplas i för och akter samt ungefär vid masten. En relingslist av aluminium bör fungera som relingsledare om den ej har något avbrott. ISO- standarden föreskriver endera eller båda av följande alternativ: l) långa metallband av koppar, kopparlegering, rostfritt eller aluminium, 2) metallplåt eller motsvarande med en yta av minst 0,1 kvm (liten !). Minimitvärsnittet hos banden enligt ISO 10134: 5 x 19 mm.
Många segelbåtar har en utvändigt fastbultad, endast målad, metallköl. Denna har i regel större yta än ISO-standardens minimikrav för jordplåt. Det skulle förenkla installationen av ett åskskydd om kölen kunde användas som enda jordtag. Åskskyddsexperter är inte helt eniga om detta: sannolikt är kölen tillräcklig som jordtag i salt och bräckt vatten, men ej i insjövatten, som har för låg elektrisk ledningsförmåga. Om övergångsmotståndet till vattnet är för högt finns det risk att sidourladdningar uppstår som kan orsaka personskada eller slå hål i skrovet.
Vid användning av kölen som åskskyddsjord skall mast och stag (röstjärn) samt större metallföremål på däck, pulpitar, mantåg, ev. relingslist anslutas till kölbultarna med 16 kvmm kopparledare som skall dras kortaste vägen utan slingor. För att undvika korrosion måste anslutning av kopparledare mot aluminium utföras med mellanstycke av exempelvis rostfritt stål.
Som jordtag på en båt med ingjuten barlast får man montera metallband under vattenlinjen enligt ovan, eller använda sig av ett förenklat blixtskydd i form av nedhängande kablar. Dessa bör ha en tvärsnittsarea av 16 kvmm och hänga ned 1,5 till 2 m under vattenlinjen. Kablarna ansluts med kraftiga klammor till toppvanten samt till för- och akterstag. Masten ansluts till toppvantens nedre ändar på vardera sidan.
Om båtens skrov är av metall är detta i sig självt ett tillräckligt jordtag.
Övriga åtgärder inombords.
För att minska risken för överslag inuti båten skall större metallföremål, tankar av plåt, motorn, rattstyrning samt ev. ingjuten barlast anslutas till jordtaget. Bränsletanken och 12 V- systemets minussida har i regel kontakt med motorn som i sin tur kan ha kontakt med vattnet via drev och/eller propeller. För att motverka galvanisk korrosion måste man lägga in ett gnistgap i anslutningen till åskskyddsjorden (max. gap 2 mm). Finns att köpa i fackhandeln.
När det gäller skrovgenomföringarna finns det argument både för att de bör anslutas till åskskyddsjorden och för att de bör lämnas isolerade. Sistnämnda alternativet är troligen lämpligast; man måste se till att trä- eller gummipluggar finns till hands. Möjligen bör man jorda en genomföring som hör till ett system där det finns en elektrisk pump för att minska risken för läckströmskorrosion vid isolationsfel i pumpmotorn.
Vid åskväder i närheten bör givetvis en VHF-antenn jordas. Elektronisk utrustning kan skadas på grund av inducerade spänningar från blixtnedslag på avstånd från båten.
Kan en elektronikenhet lossas från sina anslutningsledningar minskar skaderisken. Risken minskar också om olika typer av överspänningsskydd installeras för att motverka detta. Det kan t ex vara inkoppling av en billig komponent som kallas varistor. Den karakteriseras av hög resistans vid driftspänning, dvs påverkar ej normal funktion. Men vid överspänning alstrad t ex av blixtnedslag får den låg resistans och avleder överspänningen. En varistor kopplas mellan plus och minusledarna nära enheten. Exempel på varistorer för 12 volt likspänning i båten, ELFA artikelnummer 60-295-73.
Erfarenheter från Florida.
Frekvensen av åskväder kan i Florida vara 10 gånger den i Sverige. En rapport från Florida med titeln " Åska och segelbåtar" innehåller ett diagram över blixtskador i 71 segelbåtar, indelade i fyra kategorier: med och utan åskskydd samt saltvatten och insjövatten. Skadorna är graderade från ingen skrovskada alls till hål större än 6 mm under vattenlinjen. Diagrammet är svårt att tolka exakt då staplarna inte stämmer överens helt inbördes. Det framgår att av båtarna i saltvatten har omkring 12 % av de med åskskydd fått skrovskador av varierande omfattning medan motsvarande siffra för båtar utan åskskydd är 22 till 25 %. Det mest påfallande är emellertid att skrovskador uppstått i över hälften av båtarna i insjövatten, även om de varit försedda med åskskydd. Rapporten innehåller inga detaljer om hur åskskydden varit utformade.