Segelbåts längd på Medelhavet?
Bättr sen än aldrig...
Devisen gäller nog också i båtvärlden. Möjligen med innebörden att det viktigaste är att man når det tänkta målet med sin båt, och inte tvingas att ge upp färden, därför att båten - eller besättningen - har kroknat under resan. Inte nödvändigtvis vid någon form av katastrof, utan bara därför att färden har blivit alltför obekväm. Kanske evig motvind och hård gång i sjön.
Eller att det dröjer väldigt länge innan ställda frågor får ett svar...
För mer än ett år sedan - närmare bestämt den 19 augusti 1996 - skrev Krister Olausson, Tyresöbo och Medelhavsseglare till SXK/S Tekniska Kommitté och ställde en enkel fråga. Frågan bollades av SXK/S - TK över till mig i SXK Båttekniska Nämnd att försöka svara på. Men oftast går det inte att ge ett enkelt svar på en enkel fråga. Och då dröjer man med svaret.
Vad gällde då frågan.
Jo, detta: Kan en 39 fots båt vara olämplig i de vågor som förekommer i Medelhavet?
Ett rakt och enkelt svar lyder kort och gott: Ja!
Det anar mig dock att vare sig Krister Olausson eller andra nöjer sig med detta.
Raskt kommer ju följdfrågan:
Varför det då?
I synnerhet som Krister skriver att påståendet att båtar med just 39 fots längd är sämre än båtar mindre än 35 fot respektive större än 42 fot, inte är hans eget utan har framförts av en bekant till honom.Trots att följdfrågan är kortare formulerad, måste svaret bli väldigt omfattande. Jag ska dock ge mig på att försöka att reda ut begreppen.
Att kryssa i frisk vind är ju alltid obekvämt. Båten kränger, men inte med konstant vinkel, eftersom vinden också till havs ständigt varierar i riktning och styrka. Det går alltså inte att vare sig sitta eller ligga helt bekvämt. Krängningen pendlar i tvärskeppsled kanske mellan 15 och 25 grader. Pendlingar i långskeppsled från mötande vågor ökar obehaget, mera vid brantare sjögång. Det vill säga höga vågor och kort våglängd. Och värst blir det om båtens fart och pendlingsfrekvens i långskeppsled är i resonans med vågfrekvensen....Snart nog blir man inte bara kantstött - sjösjuka blir en trist del av tillvaron för de flesta besättningar.
Jag har nu redan lyckats räkna upp tre begrepp av betydelse för båtens uppträdande och besättningens relativa bekvämlighet i en viss typ av motsjö. Det första är "båtens fart", det andra är "båtens pendlingsfrekvens i långskeppsled". Det tredje är "viss typ av motsjö". Nu ska de sättas i samband med Kristers fråga och bekantingens påstående.
Båtens fart
Låt oss börja med det lättaste begreppet, "båtens fart". Välbekant är att maxfarten i knop över stäv på kryss för en normal, modern , enskrovs segelbåt grovt kan beräknas som 1,8 x kvadroten ur båtlängden i meter. En 35 fots båt gör alltså ca 5,9 knop, en 39 fots ca 6,3 knop och en 42 fots ca 6,5 knop.
Finner man seglingen i en 39- fotare - som ju var den för Krister aktuella båtstorleken - alltför obekväm,kan man ju alltid välja att segla med samma fart som en 35-fotare (om den nu verkligen är bättre!), d v s sänka farten med 0,4 knop genom att minska seglen något. Eller att segla ca 4-5 grader lägre. Personligen skulle jag absolut välja att hålla bästa höjd och i stället minska segelytan och därmed farten. Då minskar ju också krängningen, stäven klyver sjön bättre och med god höjd reduceras rykvattnet i sittbrunnen.
Båtens pendlingsfrekvens i långskeppsled. Viss typ av motsjö
Dessa två återstående begrepp är mer krävande att redogöra för. Jag får därför återkomma till dem i kommande nummer av Odyssé.
Med vågade seglarhälsningar, Lars-Olof Norlin, ordf i SXK/BTN