Värme i båten. Förbränning
94031801/ Lars-Olof Norlin
Förbränning
När man har överskott på energi från motorns kylvatten eller från en elkabel i land har man inget problem med trivselvärmen i båten, se Båtliv nr 1/94. När motorn är avstängd, och landkabeln "är för kort", måste man tillföra värmen genom någon form av förbränning.
Luftburen värme.
Den numera vanligaste typen av värmeapparat i svenska fritidsbåtar är idémässigt hämtad från bilvärldens kupévärmare från slutet av 50-talet. Den baseras på luftburen värme. Med en eldriven fläkt tvingas luft genom en upphettad värmeväxlare och därifrån i värmt tillstånd till boendeutrymmet.
Heta rökgaser
På värmeväxlarens andra sida passerar heta rökgaser, likaså drivna av en fläkt. Dessa gaser får sin värme från en liten eldstad, där bränslet utgörs av fotogen eller dieselolja. Förbränningsluften sugs av fläkten från apparaten utsida, passerar sedan fläkten, eldstaden och värmeväxlaren i nämnd ordning och pressas slutligen ut genom en skorsten.
Bränslesystemet.
Värmarna eldas alltså med flytande bränsle, som med en liten eldriven kolvpump i små portioner förs fram till eldstaden. Där fångas bränsledropparna upp av en liten skål, fylld med lämpligt sugande fibermaterial, tidigare asbest. Bränslet i skålen/veken antänds av en glödande metallspiral. Spiralen bringas att glöda genom en kraftig elström. I skorstenen finns en känselkropp som stänger av glödströmmen, sedan bränslet antänts.
Många elförbrukare
Som framgår av ovanstående och bifogade schema
innehåller värmeapparaten många strömförbrukare, som ska försörjas från båtens batteri. Därtill kommer det - visserligen strömsnåla, men spänningsberoende - reglersystemet med kretskort, givare, termostat och varningslampor. Det inses lätt att den som vill slippa frysa på natten måste inleda kvällen med ett välmatat batteri!
Många felmöjligheter
Liksom alla installationer som består av många komponeneter, så kräver båtens värmare regelbunden tillsyn för säker funktion. En god instruktionsbok är till god hjälp både för förebyggande och avhjälpnade service. Likaså en montering, där värmaren är rimligt åtkomlig. Antingen för service på plats, eller för enkel demontering med efterföljande isärtagning under bekvämare förhållanden.
Reservdelar
Förslag på de mest angelägna reservdelarna ska anges i instruktionsboken, så att man kan ha med en uppsättning ombord i båten. Den del av värmaren som har den kortaste livslängden är glödspiralen och bränsleskålen. Som regel är dessa också så inbyggda att de är lätta att byta med värmaren på plats.
Vattenfritt bränsle.
En känslig del är bränslepumpen. Den består av en liten, polerad stålkolv, som fås att flytta sig fram och åter i en cylinder med hjälp av en cylindern omgivande elektromagnet och en returfjäder. Elektromagneten aktiveras genom pulser initierade från apparatens kretskort. Får man vatten i bränslet (på grund av dålig varuhantering från leverantören eller genom kondens i den egna tanken) får man problem med pumpen. Cylindern är nämligen utförd av brons (omagnetiskt!), varför stålcylindern vid vattenbemängt bränsle tämligen omgående börjar rosta och snart nog fastnar i loppet.
Ett lämpligt slag med en hammare kan få kolven att lossna, förutsatt att apparaten inte stått stilla alltför länge.
Startsvårigheter
Även om den för värmeapparaten angivna medelströmförbrukningen är låg, kanske 1,0 - 1,5 A, krävs flera 10-tals A för att under kort tid värma upp glödspiralen. Är batteriet inte på topp och står långt från värmaren, kan spänningsfallet i ledningarna bli så stort att spiralen inte fungerar. Apparaten tänder alltså inte och den goda värmen uteblir.
Ett knep kan vara att starta motorn, så att generatorn ger erforderligt spänningslyft i elsystemet så att glödspiralen kan fungera.
Effekt och installation
I kommande nummer ska synpunkter lämnas på erforderlig värmeeffekt och lämplig installation. Då ska båten redan vara rustad och i sjön!
Med vårliga båthälsningar/Lars-Olof Norlin