Värme i båten. Slut på värmen

Läs artikeln som PDF.

94080401/ Lars-Olof Norlin

Slut på värmen.

När detta läses är med säkerhet denna fantastiska sommars sköna värme säkert ett minne blott. Det är alltså åter dags att för höstfärderna tänka på hur båten ska kunna värmas upp och fukten hållas borta. Denna gång (som får avsluta serien om båtvärmen) ska jag behandla strömsnåla värmeapparater, där värmen överförs genom strålning och fri strömning.

Strålning

Den äldsta av människan ordnade värmen, den öppna elden, avger sin energi till den frysande omgivningen genom (synlig) strålning. Kapslar man in elden i en kamin, överförs fortfarande merparten av värmen genom strålning, dock osynlig sådan. Resten övergår till den omgivande luften genom dess direktkontakt med kaminhöljet och skorstenen. Samma gäller för de vanliga radiatorerna (elementen) i våra bostäder.

Fast bränsle

En lättskött värmekälla för strålvärme för fritidsbåtar är en liten gjutjärnskamin med skorsten till rufftaket. Den ger god punktvärme i sovutrymmet och kan eldas med pinnar eller kotttar eller speciella briketter. Eftersom den är ljudlös, kan den placeras i ruffen, där utrrymmet är högst och där alltså tillräckligt lång rökkanal kan anordnas för god skorstensverkan.

Strömning

Luften närmast kaminen blir genom uppvärmningen lättare än den omgivande luften och börjar därför söka sig uppåt. Eftersom strömningen inte forceras genom en fläkt, talar man om egenkonvektion. Denna bidrar till spridning av värmen, tyvärr mest till taket!. Viss rundströmning sker dock genom att kaminens luftintag sitter nertill och suger ner viss del av luften. I den slutna skorstenen sker givetvis en kraftig uppåtriktad egenkonvektion.

Vattenburen centralvärme

I en värmepanna förekommer ytterligare ett fall av egenkonvektion, nämligen i det vatten som cirkuleras i radiatorerna. Efter att man börjat införa centralvärme i bostadshusen visade det sig dock på ett tidigt stadium att man behövde extra strömningshjälp på vattnet, för att få värmespridning också i samma våningsplan som värmepannan. Ett problem som givetvis i hög grad gäller för en båt. Ett patent från seklets början angav en praktiskt användbar lösning utan en separat, elektrisk cirkulationspump, som sedermera blivit praxis.

För båtbruk

Idén har tillämpats för båtvärmare sedan nära 50 år. Ursprungstypen kallades GeHå-Värme och var framställd hantverksmässigt i liten skala. Brännaren var hämtad från ett fotogenelement för sportstugor. Bränslet var T-sprit eller fotogen, som med en rörformad veke med central lufttillförsel av bunsentyp medgav fullständig förbränning (med blå låga) i anslutning till en skorsten. Förbränningsrummet och skorstenens nedre del omgavs av en liten "eldrörspanna" där radiatorvattnet värmdes upp.

"Lättare" vatten

Patentet gick ut på, att eldstaden var så utförd, att vattnet i pannans kanaler bringas att sjuda. Alltså inte koka med stora ångblåsor utan bara övergå till en mycket stor mängd små bubblor, som blandas jämnt i vattnet.

Blandningen blir naturligtvis avsevärt lättare än det övriga vattnet i det slutna systemet och ger på så sätt upphov till en förstärkt egenkonvektion och cirkulation. Se fig.

Nya versioner

Den fotogendrivna pannan har fått en sentida efterföljare med likartad vekebrännare, men där självcirkulationen kompletterats med en liten eldriven cirkulationspump. Strömförbrukningen är några tiondels amp.

Ett snarlikt system finns för gasol, för de båtar som ändå har gas ombord.

Ytterligare beprövade system finns där bränslet utgörs av dieselolja. Förbränningen sker här i en skål, och bränslet matas fram genom självtryck. Mängden regleras av en flottör, som måste klara att fungera både vid viss krängning och rullning.

Jämn värmefördelning

Den vattenburna värmen medger en god värmedistribution. Dels över tiden men i synnerhet i båtens skilda utrymmen. Värmen kan cirkuleras i en eller två slingor. Det senare om båten har akterruff. Slangarna är klena och alltså lätta att dra fram. De avger naturligtvis viss värme, men huvudsakligen avges den från ett antal kamflänsradiatorer. Dessa placeras lämpligen vid kojfronterna, med slitsar över och under för att medge luftcirkulationen kring elementen.

Jämn värme och torr båt

De lågt placerade radiatorerna ger torra kojer och värmen får god distribution i höjdled. Normalt tar det högst 1 timme innan systemet är fullt uppvärmt. Ett problem kan uppstå om man inte ser till att slingorna är helt vattenfyllda. Fyllningen underlättas om den sker vid systemets lägsta punkt och med visst tryck så att inga luftfickor står kvar och hindrar cirkulationen.

Värme från pannan.

En sämre cirkulation gör givetvis att brännaren inte kan köras för fullt. Även om vattencirkulationen skulle helt utebli, får man ändå viss punktvärme från värmepanna och skorsten. Pannan/cirkulationspumpen är ju i det närmaste ljudlös och kan alltså placeras i inredningen, kanske vid mastskottet eller i en garderob. Att beakta är att inte skorstenen hamnar olämpligt på däck eller rufftak.

Egen service/Hög driftsäkerhet

De ingående komponeneterna är okomplicerade och relativt okänsliga för den svåra och korrosiva miljö som våra båtar erbjuder. De flesta delarna kan servas av båtägaren själv och man kan därför räkna med en varm båt. Driftsäkerheten medger dock inte (och kräver inte heller!) den bekväma automatik som finns i många elektroniskt styrda värmare, som startas med en knapptryckning i stället för med en tändsticka.

Enklare/alternativa värmekällor

Om den ordinarie värmaren inte funkar finns i båten alltid en enkel värmekälla med erforderlig kapacitet för att värma hela båten, nämligen spisen. Oavsett typ och bränsleslag. Oftast finns stearin- eller värmeljus, ca 12 st torde räcka. En typ av sluten "kamin" är den billiga fotogenlampan med plan veke, som ger ca 200 watt. Mer avancerad är lampan med rund veke som ger ca 400 watt.

Skorsten saknas

Fördelen med dessa enkla värmekällor är att de är mycket enkla att förstå och hantera och därför mycket driftsäkra.

Nackdelen är att de försämrar inneluften eftersom skorsten saknas. De kan t o m bilda dödlig gengas (kolmonoxid) om man inte ordnar med mycket goda såväl intags- som utloppsöppningar.

Annan energiförbrukning

I kommande nummer tänker jag redogöra för vad som sker kring själva båten och vad som kan och i framtiden antagligen måste göras för att minska förbrukningen av fossila bränslen. Inte minst med hänsyn till miljön.

Med båttekniska hälsningar/Lars-Olof Norlin