Skrov och däck -- Kap 1 i SXK Båtpärm

Skrov och däck

Ladda ner kapitlet som pdf-dokument för utskrift, 5 sidor, ca 1,5 MB
Åter till Båtpärmen -->

1.1    Personskydd
1.2    Skrov
1.3    Däck
1.4    Överbyggnad
1.5    Fästpunkter
1.6    Köl, roder och skädda  
1.7    Skrovgenomföringar
1.8    Däckgenomföringar
1.9    Manuell länspump
1.10    Offeranoder

1.1 Personskydd

Personskydd avser den utrustning på både motor- och segelbåtar som gör det säkrare att röra sig på däck.

Halkskydd
Däck ska ha halkskyddsmönster. Fotlist minimum 25mm hög skall finnas i ytterkant på däcket.

Grabbräcken
Grabbräcken skall vara ordentligt fastsatta och oskadade. Skruvarna skall vara genomgående med stora brickor på insidan.
Grabbräcken eller motsvarande ska placeras så att man har stadiga handfästen över hela däcket, inklusive i sittbrunn. Stabila grabbräcken eller handtag bör även finnas inombords, lämpligen i rufftaket och vid utgångar.

Mantåg
Mantågsfötter skall vara ordentligt fastsatta och oskadade. Skruvarna skall vara genomgående med stora brickor på insidan. Mantågsstöttor bör stå med högst 2 meters lucka.
Mantåg skall vara rostfri vajer, antingen 133-trådig minimum Ø 5 mm, eller 19-trådig vajer minimum Ø 4 mm eller lina med låg töjning. Mantågslinan skall tåla en brottlast på minst ca 900 kg. Om syntetisk lina med Ø 6 mm används måste den vara av dynema-kvalitet för att klara brottlasten. Linan måste skyddas mot nötning i mantågsstöttor.
Mantågsstöttor skall sitta fast även för uppåtriktad kraft.
Mantågets höjd över däck bör vara:
–    Båt kortare än 8,5 m: minimum höjd 450 mm, minst en mantågslina.
–    Båt längre än 8,5 m: minimum höjd 600 mm med ytterligare en lina på halva höjden.
Man måste snabbt kunna öppna och ta bort mantåget för att kunna bärga nödställd, som råkat hamna i vattnet. Mantåg skall ej spännas med vantskruv. Om mantågen inte har öppningar, använd pelikanhake eller bändsling.
Öppningar i pulpits och pushpits skall maximallt vara så stora som en boll med diametern 380 mm.

Säkerhetssele
Stadiga fästpunkter för selens säkerhetsband skall finnas inom räckhåll i sittbrunn och vid förflyttning på däck. Banden bör ha tre krokar: en i selen och två att växelvis fästas i båten. Krokarna skall ej kunna öppna av misstag.
Fästpunkter för selens säkerhetsband skall hålla för en last på ca 600 kg. Beslag ska fästas med genomgående rostfri bult med minst Ø 6 mm med superbricka (3 ggr diametern på bulten) på undersidan. Använd ej mantåget som fäste för säkerhetsselen.
 
Löplinor
Om löplina (jack-line) användes skall dess fästpunkter tåla en last på ca 2000 kg i linans dragriktning och upp till 30° från denna dragriktning. Beslag ska fästas med rostfri bult med Ø 8 mm (alt två 6 mm bultar i ett beslag) med superbricka på undersidan.
Löplina bör vara kraftigt, UV-skyddat säkerhetsband som tål en last på ca 2000 kg. Band rullar inte undan när man trampar på dem.
En Ø 6 mm 133-trådig stålvajer eller Ø 6 mm dynema-lina tål motsvarande last.
Förtöjningsknapar är bra fästpunkter för både säkerhetssele och löplina. Förutsatt att beslag och infästning är tillräckligt starka kan fästpunkter vara pulpitfot, mantågsfot med mera.

Räddningsstege
En räddningsstege skall kunna fällas ner av en ensam person i vattnet, lämpligen med en släplina som den nödställde kan nå från vattnet. Detta innebär att uppfälld stege ej får ha någon låsning i däckshöjd, dvs ingen tamp, krok eller kedja/vajer till pushpit eller skrov. Uppfälld stege kan hållas på plats med fjädrande clips.
Nedfälld skall stegens nedersta steg vara minst 500 mm under vattenytan. På båtens däck, fribord eller akterspegel skall finnas lämpliga handtag som underlättar klättringen upp i båten.

Flytvästar och livboj
Det skall finnas typgodkända flytvästar till samtliga ombord. Säkerhetsselar bör finnas till samtliga ombord.
Båten skall vara försedd med livboj. Denna bör ha flagga på spröt, självtändade ljus och drivankare.

Reservutgångar
Det skall finnas en reservutgång från ruff och förpik, och ytterligare en från akterruffen, för utrymning vid brand i motorutrymme eller pentry. Blockera inte dessa luckor, med jolle stuvad på däck till exempel.
Inredningens kanter och hörn bör vara avrundade.

1.2    Skrov

Kontrollera och åtgärda skador på undervattenskropp och fribord.
Kontrollera undervattenskroppen noga efter varje upptagning. Skador som går genom gelcoaten under vattenlinjen måste friläggas snarast så att den underliggande glasfiberarmerade plasten hinner torka ut under vintern, innan skadan lagas före sjösättning.
Sprickor och skador som går genom gelcoaten ovan vattenlinjen bör ej förekomma.
 
Tips
Roderblad är ofta uppbyggt av två halvor som plastats ihop. Dock kan det uppstå ett mellanrum mellan halvorna. Att det finns mellanrum eller andra håligheter kan man konstatera genom att knacka på utsidan av rodret och lyssna.
Hålrummen fylls ofta med vatten när båten ligger i sjön och detta vatten bör man se till att dränera ut direkt efter upptagningen så att frostsprängningar ej uppstår. Frostsprängning kan skada rodrets infästningar i hjärtstocken och eventuellt dela rodret.
Borra ett eller flera dräneringshål i underkanten på rodret och ett eller eventuellt flera lufthål i överkanten. Låt torka ut under vintern.

OBS! Täta hålen före sjösättningen.

1.3 Däck

Anslutningen mellan skrov och däck, samt mellan däck och överbyggnad, skall vara tät och fri från sprickor.
Kontrollera däcket runt fastsatta beslag. Sprickor kan ofta uppstå i gelcoaten runt dessa.
Sprickor kan även uppstå vid övergångar och i radier.
Sprickorna bör om möjligt lagas, men kan ibland kräva förstärkningar av själva glasfiberlaminatet.

Exempel på sammanfogningar av skrov och däck :

1.4 Överbyggnad

Fönster
Kontrollera att fönsterramar är täta och rutor fria från sprickor.
Rutor skall klara överbrytande sjö och besättningsmedlemmar skall ej oavsiktligt kunna trycka loss dem. Utanpåliggande rutor skall vara större än öppningen, eller monterade i ramar av aluminium eller rostfritt.
Luckor
Luckor skall kunna reglas och vara vattentäta.
Luckor skall kunna låsas i öppet läge. Lämpligen med en lina med ögla som kan träs över winsch eller beslag, alt. krokas i mantåget. Linan fästes på undersidan av bänklocket.
Till stora tunga luckor är det lämpligt med gasfjädrar.
Till mindre, lätta luckor kan uppställningsbeslag som består av en rostfri fjäder hålla luckan öppen. När man böjer fjädern viker denna sig och luckan kan stängas.

Löstagbara luckor skall vara säkrade så att de ej kan gå överbord :

 

1.5 Fästpunkter

Kontrollera däcksbeslag och infästningar regelbundet så de är ordentligt fastsatta och oskadade. Beslagen får inte ha några sprickbildningar eller vara deformerade.
Röstjärnen skall vara fria från skador. Röstjärnen skall vara fastsatta i skrovet antingen direkt eller via ett skott och/eller stag.
Kontrollera att hålen för riggbultar i för- och akterstagsfästen, samt i röstjärn, inte har börjat bli ovala. Ovala hål kan förstärkas med påsvetsade brickor – eller hellre byt beslagen.
Sprickor i gelcoat bör om möjligt lagas, men kan ibland kräva förstärkningar av själva glasfiberlaminatet.
Förtöjningsknapar skall finnas i för och akter och vara ordentligt fastsatta med genomgående bult och stora brickor. Brickornas ytterdiameter skall vara minst 3 gånger bultens diameter, sk superbrickor.
Knaparna får inte vara för små. De skall vara så stora att förtöjningsgods enligt försäkringsbolagens normer kan användas (även av grannbåten i gästhamnen).
Extra förtöjningsknapar midskepps, sk springknapar, är mycket praktiska både vid förtöjning långsides och mellan y-bommar.

Pollare av metall :

Pollare av trä (bör undvikas) :

Viktiga infästningar och beslag på däck :

Kontrollera speciellt följande infästningar till skrov, både ovan och under däck:
1.    Fäste för förstag.
2.    Fäste för häckstag.
3.    Fästen för alla vant, röstjärnen.
4.    Fäste för babystag.
5.    Knapar, halkipar och pollare.
6.    Vinschar, avlastare och brytblock.
7.    Fästpunkter för säkerhetsselar/löplinor/band.

1.6 Köl, roder och skädda

Infästningar av köl, roder och skädda skall vara fria från skador och vara täta.
Vid kort utanpåliggande köl (fenköl, delat lateralplan) kontrollera särskilt skrovet vid kölens infästning i bakkant. Ge akt på sprickor i gelcoat på både ut- och insida samt runt bottenstockar och förstärkningar.
Kölbultarna skall vara dragna till föreskrivet moment samt kontrolleras vartannat år. Rostfria muttrar lossas och smörjes innan momentdragning.
Kölbultarna skall ej vara överplastade eller övermålade.

Kölen kan tryckas upp i båten redan vid en lindrig grundstötning :

1.7 Skrovgenomföringar

Oavsett placering måste ventilen kunna stängas. För svåråtkomliga ventiler bör fjärrmanövrering övervägas.
Tätningsmassan mellan skrov och genomföring skall ej vara av silikonbaserad typ, som kan fräta på mässing.
Ventiler och genomföringar skall vara avsedd för marint bruk. Beslag av mässing skall vara avzinkningshärdade, eller tillverkade av brons. Ventiler av kompositmaterial (glasfiberarmerad polyamid) skall vara typgodkända. Ventiler av rostfritt stål bör undvikas. Däremot kan manöverhantaget vara rostfritt.
Kulventiler är vanligast, men det finns även butterflyventiler och slussventiler som håller hög kvalitet.
Ventilen skall sitta direkt på bordgenomföringen. (Möjligen kan man, om ventilen inte får plats, montera en rörvinkel mellan genomföring och ventil.)
Genomföringen, ventil och slanganslutning får ej läcka.
Om möjligt minimera antalet genomföringar. Kan vissa samordnas?
Pluggar för att täta brustna förskruvningar skall alltid finnas ombord. Plugg med rätt dimension skall förvaras intill genomföringen, gärna fastbunden med lina.
VIKTIGT
Under och upp till 100 mm över vattenlinjen skall alla genomföringar, slanganslutningar, grenkopplingar och skarvar vara utförda enligt nedan: slangsocklar skall ha plats för två motställda, rostfria, syrafasta slangklämmor. Slangklammorna skall vara vända mot varandra för att deformation ej skall uppkomma på slangen.
För att slangar inte skall glida av skall alla socklar ha vulst. SLANGSOCKLAR FÅR ABSOLUT INTE VARA VANLIGA SLÄTA RÖR.

Tips
Kontrollera med ryck i slangar och ventiler till samtliga bordgenomföringar i god tid innan båten sätts i sjön.

1.8 Däckgenomföringar

Däckgenomföringar skall vara vattentäta mot regn och överspolning, i synnerhet beslaget för påfyllning av bränsle, som bör stängas extra noga. Kontrollera O-ringar och byt till nya av nitrilgummi vid behov.
Vanliga slangdimensioner från däckgenomföringar, för bränsle, vatten och svart/gråvatten är Ø38 och Ø50 mm.

Väsentliga mått på däcksgenomföring för sugtömning av toalettank som följer standard ISO 8099:2000.

1.9 Manuell länspump

Båtar över 6 m skall ha manuell, fast installerad och fungerande länspump. Sugslangen skall vara armerad för att klara undertryck och skall vara försedd med sil. Rester av buntband, tändstickor m m får pumpen att sluta fungera. Utloppsslangen skall mynna i en bordgenomföring. Flyttbar sugslang skall nå alla sektioner av båten.
Glöm ej dubbla motriktade rostfria slangklämmor om utloppets bordgenomföring sitter mindre än 100 mm över vattenytan.
Kontrollera regelbundet:
–    Att länspumpen fungerar – provpumpa från spann.
–    Att bottensilen ej är igensatt.
–    Att pumpens backventiler fungerar.
–    Att länspumpens membran inte är sprucket eller på annat sätt skadat. Byt vid minsta misstanke om fel.
Komplettera gärna med helt separat elektrisk länspump med automatisk nivåbrytare. För att uppmärksamma att elpumpen går kan utloppet mynna i sittbrunnen eller i en diskho – förutsatt att självlänsar resp. avlopp är öppna.
En spann eller två med kraftiga handtag är alltid bra att ha ombord.

1.10 Offeranoder

Offeranoder skall finnas framför allt på drev och propellrar av aluminium samt eventuellt även på roderbeslag, trimplan, roder av järn och järnkölar. Det måste vara perfekt elektrisk kontakt mellan anod och den metalldel som skall skyddas.
I havsvatten bör man använda offeranoder av zink, i bräckt vatten anoder av aluminium och i sötvatten anoder av magnesium. I sötvatten förlorar zink- och aluminiumanoder sin funktion på grund av oxidbildning. Om båten färdas i både sött och salt vatten bör man ändå ha zinkanoder monterade. Vid bryggan i sötvatten kan man komplettera med en lös magnesiumanod (så kallad fish), elektriskt kopplad till skyddsobjektet samt placerad högst en meter från zinkanoden.
En del aluminiumdrev levereras med tillfälliga offeranoder av aluminium, som skall bytas till zink i havsvatten och magnesium i sötvatten.
Offeranoder får aldrig övermålas.
Alla offeranoder bör bytas inför varje ny säsong därför att de riskerar att bli passiverade av föroreningar i vattnet. De skyddar då inte som avsett.
Viktiga monteringsregler:
–  Den ena eller helst båda ändarna av anodens fästen skall bultas direkt på den metalldel som skall skyddas.
–  Kontrollera alltid att alla kontaktställen är rena och fria från korrosion, fett och färg.
–  Om anoden måste placeras ett stycke från den del som skall skyddas,
    skall en förbindning mellan dem göras av minst 6 mm2 grovtrådig koppartråd (= Ø 3 mm)
    eller flätat kopparband med ändyta 15x1 mm.
–  En anod skyddar detaljer som sitter 0,5 till 1 m från anoden, beroende på vattenkvalitén.
–  Eventuella kopparledare utombords bör övermålas med bottenfärg efter montering.
–  Förbindning av förtent koppartråd leds helst inombords.

Tips
Zinkanoder skall aldrig borstas med stålborste. Smärgelduk som tidigare använts på järnföremål får inte heller användas. Detta beror på att järnpartiklar passiviserar zinkens funktion som offeranod.

Aluminium och stål
Skrov och drev av metall kräver särskilt noggrant utformat skydd med offeranoder enligt tillverkarens specifikationer.

Bronspropellrar
Normalt behöver propeller av brons och rostfri axel inte skyddas med offeranoder. Offeranoden begränsar bronspropellerns naturliga funktion att förhindra påväxt av havstulpaner.
Det är en fördel om axel och propeller är elektriskt isolerade från motorns backslag.

Läs mer om säkerhet i Båtpärmens övriga kapitel, samt andra artiklar om bordgenomföringar,räddningstege m m.

Tillbaka upp
Åter till Båtpärmen -->

© Västkustkretsens Tekniska kommitté, feb 2016