Skrov och däck -- Kap 1 i SXK Båtpärm

Skrov och däck

Ladda ner kapitlet som pdf-dokument för utskrift. Ny version 12 november 2024 (6 sidor, ca 2 MB)
Klicka på bilder så blir de större.
Åter till Båtpärmen -->

1.1    Personskydd
1.2    Personlig säkerhet
1.3    Nödhjälpsutrustning
1.4    Räddningsstege
1.5    Gasfjäder
1.6    Fästpunkter 
1.7    Skrov och köl
1.8    Roder och skädda
1.9    Däck
1.10  Överbyggnad
1.11  Skrovgenomföringar
1.12  Däckgenomföringar
1.13  Manuell länspump
1.14  Ankarspel
1.15  Offeranoder

1.1 Personskydd

Personskydd avser konstruktion och utrustning på både motor- och segelbåtar som gör det säkrare att röra sig på däck.

Halkskydd
Däck ska ha halkskyddsmönster. Fotlist minimum 25mm hög skall finnas i ytterkant på däcket.

Grabbräcken
Grabbräcken skall vara ordentligt fastsatta och oskadade. Skruvarna skall vara genomgående med stora brickor på insidan.
Grabbräcken eller motsvarande ska placeras så att man har stadiga handfästen över hela däcket, inklusive i sittbrunn.
Stabila grabbräcken eller handtag bör även finnas inombords, lämpligen i rufftaket samt vid trappsteg och utgångar.

Mantåg
Mantågsfötter skall vara ordentligt fastsatta och oskadade. Skruvarna skall vara genomgående med stora brickor på insidan. Mantågsstöttor bör stå med högst 2 meters lucka.
Mantåg skall vara rostfri vajer, antingen 133-trådig minimum Ø 5 mm, eller 19-trådig vajer minimum Ø 4 mm eller lina med låg töjning. Mantågslinan skall tåla en brottlast på minst ca 900 kg. Om syntetisk lina med Ø 6 mm används måste den vara av dynema-kvalitet för att klara brottlasten. Linan måste skyddas mot nötning i mantågsstöttor.
Mantågsstöttor skall sitta fast även för uppåtriktad kraft.
Mantågets höjd över däck bör vara:
–    Båt kortare än 8,5 m: minimum höjd 450 mm, minst en mantågslina.
–    Båt längre än 8,5 m: minimum höjd 600 mm med ytterligare en lina på halva höjden.
Man måste snabbt kunna öppna och ta bort mantåget för att kunna bärga nödställd, som råkat hamna i vattnet.
Mantåg skall ej spännas med vantskruv. Om mantågen inte har öppningar, använd pelikanhake eller bändsling.
Öppningar i pulpits och pushpits skall maximallt vara så stora som en boll med diametern 380 mm.

Fästen för sele i sittbrunn
I sittbrunn skall det finnas fästpunkter för både rorsman och besättning.
Fästpunkter för flytvästens/selens säkerhetsband skall hålla för en last på ca 600 kg.
Beslag ska fästas med genomgående rostfri bult med minst Ø 6 mm med superbricka på undersidan.
Använd ej mantåget som fäste för säkerhetsselen.

Säkerhetsband, löplinor
Att vara fastkopplad till båten, framför allt vid hårt väder och hög sjö, är det viktigaste för besättningen på däck.
UV-tåligt säkerhetsband på däck (jack-lines) skall tåla en last på ca 2000 kg.
Band rullar inte när man trampar på dem. (En Ø 6 mm 133-trådig stålvajer eller Ø6 mm dynema-lina tål motsvarande last, men bör undvikas).
Bandens fästpunkter skall också tåla 2000 kg både i dragriktningen och upp till 30° från denna dragriktning.
Beslag ska fästas med rostfri bult med Ø 8 mm (alt två 6 mm bultar i ett beslag) med superbrickor på undersidan.
Förtöjningsknapar är bra fästpunkter för både säkerhetssele och säkerhetsband. (Förutsatt att beslag och infästning är tillräckligt starka kan fästpunkter vara pulpitfot, mantågsfot med mera.)
Om möjligt ska banden spännas upp så nära båtens centrumlinje som möjligt.
När båten lutar bör man kroka sig i lovarts band, det som ligger högst.
Måste man gå nere längs läsidan bör man kroka sig fast med kort säkerhetslina – så kort band att man inte kan falla ut över mantåget, vilket är mycket farligt.

Reservutgångar
Det skall finnas en reservutgång från ruff och förpik, och ytterligare en från akterruffen, för utrymning vid brand i motorutrymme eller pentry. Blockera inte dessa luckor, med jolle stuvad på däck till exempel.

1.2 Personlig säkerhet

Livsele och säkerhetslinor
Att vara fastkopplad till båten, framför allt vid hårt väder och hög sjö, är det viktigaste för besättningen på däck.
Säkerhetsselar, eller flytvästar med fäste för säkerhetslinor (ofta band), skall finnas till samtliga ombord.
En säkerhetslina ska gärna ha tre krokar: En krok i västen/selen och två krokar att fästa i båten – en på kort band (drygt halv meter) och en på längre band (knappt 2 meter). Då kan man växelvis vara ständigt fastsatt även under förflyttningar på däck.
Säkerhetslinans krokar skall ej kunna öppna sig av misstag. Flytväst, band och krokar skall vara CE-godkända.

Flytvästar
Flytväst till alla ombord är självklart – och att använda dem är ännu viktigare. De bör ha fäste för säkerhetslina.
Helst ska de vara sk räddningsvästar – antingen automatiskt uppblåsbara eller med mjuka flytmaterial mest på framsidan och i kragen. Räddningsvästar vänder den nödställdes ansikte uppåt – det gör kanske inte vanliga flytvästar/seglarvästar.
Flytvästar ska ha grenband, gärna dubbla, eftersom flytkraften är stor.
Grenbanden förhindrar också att västen dras av om personen behöver lyftas.
Med seglaroverall och/eller tung utrustning, tex verktyg, skall flytvästen ha större flytkraft än normalt.
Uppblåsbara västar kräver årlig inspektion: Kontroll av gaslungans täthet och eventuellt byte av sk cartridge (med vattenkänslig bobin). Viktigt att följa tillverkarens instruktioner så att västen verkligen fungerar.
Vid kraftigt regn eller hög sjö med överspolning kan västar blåsa upp sig av misstag.
För att återställa västen bör man ha med reservdelar: Dels extra cartridge för respektive utlösnings-mekanism (observera att gängorna skiljer mellan olika fabrikat och årsmodeller) – dels extra patron (gasflaska CO2) med rätt gasmängd.

1.3 Nödhjälpsutrustning

Livboj och kastlina
Båten skall vara försedd med livboj. Denna bör ha lång kastlina, flagga på spröt, självtändade ljus och drivankare.
Livbojar finns i flera olika modeller, hårda och mjuka, slutna och öppna – med tillbehör som ljus, flaggboj och fästen.
Kastlina med flytkropp kan man ha nytta av även om det inte gäller att rädda nödställd.

Livflotte
Finns också i många olika utföranden, storlekar och prisklasser.
Man bör ha en CE-godkänd livflotte byggd för det antal personer som finns ombord, inte större.

Raketer och handbloss
Röda fallskärmsljus och handhållna facklor bör bytas ut vid utgångsdatum.
De gamla kan lämnas till Polisen eller ibland kommuners återvinning, men ring alltid i förväg och kontrollera.
De betraktas som farliga föremål.
En modern ”handfackla” med röda blinkande lysdioder syns på långt håll. De kräver regelbundna batteribyten.

Mobiltelefon
Vattentät eller i vattentät, genomskinlig plastpåse. Gärna med trycktangenter istället för touch-tangenter.
Skall alltid hållas fullt laddad. Ta alltid med i livflotte.

Bärbar VHF-radio
Vattentät och skall alltid hållas fullt laddad.
Har mycket begränsad räckvidd men alla inom dess radiohorisont kan man kommunicera med, räddningsenheter tex.
Ta alltid med i livflotte.

Nödsändare
Ett flertal olika tekniker, somliga larmar via satelliter och somliga larmar bara den egna båten eller bara andra båtar i närheten. Både automatiska och manuella. Sök på förkortningar som PLB, OLAS, MOB, EPIRB mfl.

1.4    Räddningsstege

På alla båtar ska man kunna klättra tillbaka ombord utan någons hjälp när man ramlat i vattnet. Det gäller även när båten ligger vid kaj.
En räddningsstege skall kunna fällas ner av en ensam person i vattnet med en släplina eller på annat sätt som den nödställde kan nå från vattnet. Detta innebär att uppfälld stege ej får ha någon låsning i däckshöjd, dvs ingen tamp, krok eller kedja/vajer till pushpit eller skrov. (Uppfälld stege kan hållas på plats med fjädrande clips.)
Nedersta steget bör finnas ca 60 cm under vattenytan, för att en blöt och fullt påklädd person ska orka ta sig upp.
På båtens däck, fribord eller akterspegel skall finnas lämpliga handtag som underlättar klättringen upp i båten.
En uppfälld stege måste enkelt och snabbt kunna fällas ner av personen i vattnet, till exempel med en lina som på bilden.
Stegen får aldrig på något sätt vara fastlåst i uppfällt läge.

1.5 Gasfjädrar

Gasfjädrar (gasdämpare) används på tunga lock till stuvutrymmen, tunga fönster och kickstång under bom.
Det är farligt om dessa tunga delar plötsligt ramlar ner så det är viktigt att gasfjädrar både monteras rätt och vinterförvaras rätt.
Det grövre röret innehåller en gas och har en oljesmord tätning mot den klenare blanka stången.
De måste både monteras och förvaras stående. Annars kan tätningen torka och gasen läcka ut.

1.6 Fästpunkter

Kontrollera däcksbeslag och infästningar regelbundet så de är ordentligt fastsatta och oskadade.
Beslagen får inte ha några sprickbildningar eller vara deformerade.
Beslag på däck med sandwich-konstruktion skall kontrolleras extra noga under däck.
Röstjärnen skall vara fria från skador. Röstjärnen skall vara fastsatta i skrovet antingen direkt eller via ett skott och/eller stag.
Kontrollera att hålen för riggbultar i för- och akterstagsfästen, samt i röstjärn, inte har börjat bli ovala.
Ovala hål bör åtgärdas genom att byta ut beslagen.
Sprickor i gelcoat bör om möjligt lagas, men kan ibland kräva förstärkningar av själva glasfiberlaminatet.
Förtöjningsknapar skall finnas i för och akter och vara ordentligt fastsatta med genomgående bult och stora brickor.
Brickornas ytterdiameter skall vara minst 3 gånger bultens diameter, sk superbrickor.
Knaparna får inte vara för små. De skall vara så stora att förtöjningsgods enligt försäkringsbolagens normer kan användas (även av grannbåten i gästhamnen).
Extra förtöjningsknapar midskepps, sk springknapar, är mycket praktiska både vid förtöjning långsides och mellan y-bommar.
Kontrollera speciellt följande infästningar till skrov, både ovan och under däck:
1.    Fäste för förstag.
2.    Fäste för häckstag.
3.    Fästen för alla vant, röstjärnen.
4.    Fäste för babystag.
5.    Knapar, halkipar och pollare.
6.    Vinschar, avlastare och brytblock.
7.    Fästpunkter för säkerhetsselar/säkerhetsband. Säkerhetsband bör gå nära båtens centrumlinje.

1.7    Skrov och köl

Sprickor och skador som går genom gelcoaten ovan vattenlinjen bör repareras.
Kontrollera undervattenskroppen noga vid varje upptagning.
Infästningar av köl, roder och skädda skall vara fria från skador och vara täta.
Skador som går genom gelcoaten under vattenlinjen måste friläggas snarast så att den underliggande glasfiberarmerade plasten hinner torka ut under vintern, innan skadan lagas före sjösättning.
Vid kort utanpåliggande köl (fenköl, delat lateralplan) kontrollera särskilt skrovet vid kölens infästning i bakkant.
Ge akt på sprickor i gelcoat på både ut- och insida samt runt bottenstockar och förstärkningar.
Kölbultarna skall vara dragna till föreskrivet moment samt kontrolleras vartannat år. Följ båttillverkarens instruktioner.
Kölbultarna skall ej vara överplastade eller övermålade.
Kölen kan tryckas upp i båten redan vid en lindrig grundstötning.

1.8 Roder och skädda

Infästningar av roder och skädda skall vara fria från skador och vara täta. Glapp i rodermaljor (gångjärn) bör åtgärdas.
Tips
Roderblad är ofta uppbyggt av två halvor som plastats ihop, ofta med distansmaterial.
Dock kan det uppstå hålrum mellan halvorna.
Att det finns mellanrum eller andra håligheter kan man konstatera genom att knacka på utsidan av rodret och lyssna.
Hålrummen fylls ofta med vatten när båten ligger i sjön och detta vatten bör man se till att dränera ut direkt efter upptagningen så att frostsprängningar ej uppstår. Frostsprängning kan skada rodrets infästningar i hjärtstocken och eventuellt dela rodret.
Borra ett eller flera dräneringshål i underkanten på rodret (och kanske ett eller eventuellt flera lufthål i överkanten).
Låt rodret torka ut under vintern. Täta gärna hålen före sjösättningen.

1.9 Däck

Anslutningen mellan skrov och däck, samt mellan däck och överbyggnad, skall vara tät och fri från sprickor.
Kontrollera däcket runt fastsatta beslag. Sprickor kan ofta uppstå i gelcoaten runt dessa.
Sprickor kan även uppstå vid övergångar och i radier.
Sprickorna bör om möjligt lagas, men kan ibland kräva förstärkningar av själva glasfiberlaminatet.

1.10  Överbyggnad

Fönster
Kontrollera att fönsterramar är täta och rutor fria från sprickor.
Rutor skall klara överbrytande sjö och besättningsmedlemmar skall ej oavsiktligt kunna trycka loss dem.
Utanpåliggande rutor skall vara större än öppningen, eller monterade i ramar av aluminium eller rostfritt.
Luckor
Luckor skall kunna reglas och vara vattentäta.
Luckor skall kunna låsas i öppet läge. Lämpligen med en lina med ögla som kan träs över winsch eller beslag, alt. krokas i mantåget. Linan fästes på undersidan av bänklocket.
Till stora tunga luckor är det lämpligt med gasfjädrar.
Till mindre, lätta luckor kan uppställningsbeslag som består av en rostfri fjäder hålla luckan öppen.
När man böjer fjädern viker denna sig och luckan kan stängas.
Löstagbara luckor skall vara säkrade så att de ej kan gå överbord.

1.11 Skrovgenomföringar

Oavsett placering måste ventilen kunna stängas. För svåråtkomliga ventiler bör fjärrmanövrering övervägas.
Tätningsmassan mellan skrov och genomföring skall ej vara av silikonbaserad typ som inte fixerar genomföringen tillräckligt bra och silikon kan fräta på mässing.
Ventiler och genomföringar skall vara avsedd för marint bruk. Beslag av mässing skall vara avzinkningshärdade, eller tillverkade av brons. Ventiler av kompositmaterial (glasfiberarmerad polyamid) skall vara CE-godkända. Ventiler av rostfritt stål bör undvikas beroende på risk för spaltkorrosion. Däremot kan manöverhantaget vara rostfritt.
Kulventiler bör användas. Butterflyventiler och slussventiler bör undvikas. Ventilen skall sitta direkt på bordgenomföringen.
(Möjligen kan man, om ventilen inte får plats, montera en korrosionsbeständig rörvinkel mellan genomföring och ventil.)
Genomföring, ventil och slanganslutning får ej läcka.
Om möjligt minimera antalet genomföringar. Kan vissa samordnas?
Pluggar för att täta brustna bordgenomföringar skall alltid finnas ombord.
Plugg med rätt dimension skall förvaras intill genomföringen, gärna fastbunden.
VIKTIGT
Under och upp till 100 mm över vattenlinjen skall alla genomföringar, slanganslutningar, grenkopplingar och skarvar vara utförda enligt nedan: slangsocklar skall ha plats för två motställda, rostfria, syrafasta slangklämmor. Slangklammorna skall vara vända mot varandra för att deformation ej skall uppkomma på slangen.
För att slangar inte skall glida av skall alla socklar ha vulst.
SLANGSOCKLAR FÅR ABSOLUT INTE VARA VANLIGA SLÄTA RÖR.

1.12 Däckgenomföringar

Däckgenomföringar skall vara vattentäta mot regn och överspolning, i synnerhet beslaget för påfyllning av bränsle, som bör stängas extra noga. Kontrollera O-ringar och byt till nya av nitrilgummi vid behov.
Använd bara O-ringar av nitrilgummi även för vattenpåfyllningar för att undvika förväxlingar av O-ringarna
Vanliga slangdimensioner från däckgenomföringar, för bränsle, vatten och svart/gråvatten är Ø38 och Ø50 mm.
Väsentliga mått på däcksgenomföring för sugtömning av toalettank som följer standard ISO 8099:2000.

1.13 Manuell länspump

Båtar över 6 m skall ha manuell, fast installerad länspump. Sugslangen skall vara armerad för att klara undertryck och skall vara försedd med sil. Rester av buntband, tändstickor m m får pumpen att sluta fungera. Utloppsslangen skall mynna i en bordgenomföring.
Flyttbar sugslang skall nå alla sektioner av båten.
Glöm ej dubbla motriktade rostfria slangklämmor om utloppets bordgenomföring sitter mindre än 100 mm över vattenytan.
Kontrollera regelbundet:
–    Att länspumpen fungerar – provpumpa från spann.
–    Att sugslangens sil ej är igensatt.
–    Att pumpens backventiler fungerar.
–    Att länspumpens membran inte är sprucket eller på annat sätt skadat. Byt vid minsta misstanke om fel.
Komplettera gärna med helt separat elektrisk länspump med automatisk nivåbrytare. Prova den regelbundet.
En spann eller två med kraftiga handtag är alltid bra att ha ombord.

1.14 Ankarspel

Ett bra ankare är ofta ett tungt ankare – och då kan det behövas ett bra ankarspel.
Regelbundet underhåll med oljepåfyllning och eventuellt oljebyte samt rätt justering av bland annat slirbroms är viktiga säkerhetsåtgärder.
Läs och följ tillverkarens anvisningar.
Vid ankring, gör fast ankartåg/kätting i förtöjningspollare/knap, aldrig i själva ankarspelet.

1.15 Offeranoder

Offeranoder skall finnas framför allt på drev och propellrar av aluminium samt eventuellt även på roderbeslag, trimplan, roder av järn och järnkölar. Det måste vara perfekt elektrisk kontakt mellan anod och den metalldel som skall skyddas.
I havsvatten bör man använda offeranoder av aluminium eller zink, i bräckt vatten enbart anoder av aluminium och i sötvatten anoder av magnesium. I sötvatten kan zink- och aluminiumanoder förlora sin funktion på grund av oxidbildning (smutsgul beläggning).
Om båten färdas i både sött och salt vatten bör man ändå ha aluminiumanoder monterade.
Vid bryggan i sötvatten kan man komplettera med en lös magnesiumanod (så kallad fish), elektriskt kopplad till skyddsobjektet samt placerad högst en meter från zinkanoden.
De flesta aluminiumdrev levereras idag med offeranoder av aluminium.
Aluminiumanoderna är gjorda i en speciell legering för att fungera som anod. I sötvatten skall dessa bytas till magnesium-anoder.
Offeranoder får aldrig övermålas.
Alla offeranoder bör bytas inför varje ny säsong därför att de riskerar att bli passiverade av föroreningar i vattnet.
De skyddar då inte som avsett.
Viktiga monteringsregler:
–    Anodens fästen skall bultas direkt på den metalldel som skall skyddas.
–    Kontrollera alltid att alla kontaktställen är rena och fria från korrosion, fett och färg före montering.
–    En anod skyddar detaljer som sitter 0,5 till 1 meter från anoden, beroende på vattenkvalitén.
–    Om anoden måste placeras ett stycke från den del som skall skyddas, skall en förbindning mellan dem göras av
      minst 6 mm2 grovtrådig koppartråd (= Ø 3 mm) eller flätat kopparband med ändyta 15x1 mm.
–    Eventuella kopparledare utombords bör övermålas med bottenfärg efter montering.
–    Förbindning inombords görs med förtent koppartråd.

Tips
Anoder skall aldrig borstas med stålborste. Smärgelduk som tidigare använts på järnföremål får inte heller användas.
Detta beror på att järnpartiklar passiviserar anodens funktion som offeranod.
Aluminium och stål
Skrov och drev av metall kräver särskilt noggrant utformat skydd med offeranoder enligt tillverkarens specifikationer.
Bronspropellrar
Normalt behöver propeller av brons och rostfri axel inte skyddas med offeranoder. Offeranoden begränsar bronspropellerns naturliga funktion att förhindra påväxt av havstulpaner.
Det är en fördel om axel och propeller är elektriskt isolerade från motorns backslag.

Läs mer om säkerhet i Båtpärmens övriga kapitel, samt andra artiklar om bordgenomföringar, räddningstege m m.

Tillbaka upp
Åter till Båtpärmen -->

© Västkustkretsens Tekniska kommitté, nov 2024