Fästningstornet Godnatt
Av Stig Ljung
När man per båt passerar Karlskrona inomskärs lär man inte missa Godnatt. Behovet av ett utökat skydd av själva örlogshamnen men även för örlogsfartyg på redden utanför uppmärksammades under mitten av 1800-talet. Då hade allt fler krigsfartyg blivit ångdrivna vilka oberoende av vind kunde forcera den yttre försvarslinjen, d v s öbarriären med sina försvarsanläggningar, varav Kungsholmens fort och Drottningskärs kastell var de största. På 2 - 3 km avstånd utanför örlogshamnen planerades därför en ring av sex fästningstorn.
Bygget av Godnatts fästningstorn blev klar 1863 men fick aldrig sin huvudbeväpning som skulle utgöras av 16 st grova slätborrade och framladdade kanoner. Sådana pjäser, möjligen tänkte man sig 7 tums (17,8 cm) bombkanoner, vilka vid den här tiden hade en räckvidd på upp till kanske 3000 meter. Eldhastigheten var tämligen låg, kanske 1 skott per 5 minuter, mycket beroende på eldintensiteten och därmed avsvalningstiden för eldröret. Vapenutvecklingen hade under byggnadstiden sprungit iväg och hade Godnatt kommit i strid hade man i värsta fall fått möta ångdrivna och bepansrade fartyg med bakladdade och räfflade kanoner med räckvidd och eldkraft åtskilligt större än Godnatts kanoner. En angripare hade på "ofarligt" avstånd kunnat smula Godnatt sönder och samman. Redan på 1880- talet hade stormakterna, så även Ryssland, fartyg som med sitt artilleri kunna nå 4 - 5000 meter. Godnatt utgick därför ur krigsorganisationen redan efter sju år, 1870, och övergick tämligen snart till sin nuvarande funktion som fyrbyggnad.
Hur gick då det här bygget till?
Eftersom Godnatts torn upptar i stort hela ytan på det skär som det ligger på användes för materielupplag Getskär, ca 600 meter nordost om byggplatsen. Här uppfördes även en kalkugn och på en intilliggande skonert inkvarterades arbetsmanskap. Tidigt under det första byggåret 1858 hade den sista grundstenen lagts, f ö i närvaro av prins Oscar, sedermera kung Oscar II. Under samma år hade även tornets kärna byggts till drygt halva höjden liksom yttermuren upp till de nedre kanonöppningarna (embrassyrerna). Nedre krutmagasinet fick takvalv och utnyttjades under vintern som logement för vaktmanskapet. En vattengrop för en blivande destillationsanläggning samt in- och avloppsrännor för vatten sprängdes i källarvåningen. Mureriarbetena detta första år var 3,5 tusen kubikfot gråstensmur, 4,5 kalkstensmur och 5,7 tegelmur.
Under 1859 fortsatte de grövre mureriarbetena i yttermurar och krutdurkar och tornets kärna uppdragen till ca 12 m höjd. Hela tornet vintertäcktes och under året hade 37 000 avlönade dagsverken fullgjorts varav 3000 murare, 3500 sprängare och 2000 stenhuggare. Därtill kom mer än 10 000 dagsverken med kommenderad personal från Kronobergs regemente. Dagslönen var som högst 2 riksdaler kopparmynt och som lägst 68 öre. Kan jämföras med kostnaden för en dagsportion mat i dåtidens fattigvård, ca 30 öre.
Det tredje byggåret, 1860, uppfördes resterande yttermurar och tornet täcktes med kalkstenshällar. Trappor, dörrar och fönster isattes. Torntrappan är speciellt utformad i två parallella spiraler för att därmed kunna enkelrikta trafik av folk, krut och i värsta fall sårade i krutrök, mörker och kanske panik. Fredstak av järnplåt och brygga anlades. Under de följande två åren fullgjordes snickeriarbeten, liksom rappning och putsning. Det hela var klart sånär som på inköp av järnkaminer som skedde 1863.
Men beväpning av tornet dröjde och kom sedan aldrig till stånd. Under 1862 redovisades i memorial till chefen för fortifikationsförvaltningen farhåga för den snabba vapenutvecklingen och med denna sårbarheten för tornen. Detta fick till följd att endast två av de sex planerade fästningstornen byggdes och att det andra tornet, Kurrholmen (i folkmun Godmorgon), förenklades. Kurrholmen byggdes med endast en batterivåning i stället för två, men planerades å andra sidan för kraftigare kanoner. Slutresultatet blev som sagt att inget av tornen kom att beväpnas och Godnatt utgick redan 1870 och "degraderades" snart därefter till fyr, ett ändamål väl så gott för oss navigatörer.
På Kungsholmen däremot förstärktes artilleriet, först med 24 cm bakladdade och räfflade pjäser, modell 69, och snart även med 27 cm pjäser, modell 74, skottvidd ca 4500 m. Sådana bakladdade kanoner i Godnatts trånga kanonkasematter hade nog inneburit stora problem med ventilationen då krutröken från bakladdare i högre grad än framladdade drabbade betjäningen bakom pjäsen. Detta även om den övre batterivåningens kasematter hade förstärkt ventilation ovanför embrassyren utöver den mycket effektiva huvudventilationen via kärntornet. Se bilden ovan.
Men Godnatts fortsatta öde som fyrbyggnad, bostäder och skollokal får bli en annan historia.
Stig Ljung
Källa: Fortifikationsförvaltningens Vårdplan Godnatts o Kurrholmens fästningstorn 1991-06-24