Jubileumseskadern 2013

Nynäshamn – Karlskrona tur och retur.

Några minnesbilder från Albin78an ”Viktoria”

21/7: Så var det dags. Vi träffas hos eskaderledaren Hans Norman och hans gast Roland Moberg i deras Comfortina32 ”Penelope” Vi är för övrigt Eva och Sten-Erik Karlsson från Stockholmskretsen i  Cumulus ”Vildanden” och bröderna Sune och Tore Ericsson i ”Viktoria”. Färdrutten är diger: Nynäshamn – Ringsön – Snedskär – Stugvik – Västervik – Figeholm – Sandvik – Kalmar – Kristianopel – Karlskrona. Sedan tillbaks via delvis andra natthamnar. Tiden är knapp, 3 veckor. Det blir ungefär 35 M per dag, exklusive liggdagar i några hamnar. Medelfart alltså dryga 4 knop om man seglar i 8 timmar per dag. Den ribban ligger högt för vår lilla båt. Hans manar på. ”VI startar tidigt”.

Här seglar Vildanden utanför Askö på väg till Äspskärsfladen. Det blåste!

22/7: Rejäl nordlig vind så vi dansar söderut i hög fart. Hans ändrar färdmålet från Ringsön till Äspskärsfladen några M söder därom: ”Så blir det lite kortare i morgon”. Inte oss emot. I Äspskärsfladen ligger man bättre än vid Stendörrens naturrum, via broar når man ändå hela området.. Hans lägger sig på svaj, vi övriga tar landförtöjning för att kunna ströva omkring och nyttja serviceanläggningarna utan bruk av jolle.

I Äspskärsfladen går det bra att landförtöja. Här ligger Viktoria och Vildanden mot land, Penelope för svaj ute i lagunen. 

3/7 kl 8: Nu blåser en kraftig nordlig vind. Hans vill avvakta några timmar men omkring kl 10 bär det i väg. Efter Oxelösund följer vi landet västerut för att få skydd av Kolmården. Vid Munken (N58.6128E16.9661) tar vi språnget över Bråviken i rasande fart till Snedskär (N58.5012E16.9208), Bråvikens SS uthamn nära Arkösund,. ”Nu vet jag att det går bra att segla i 14 m/s” säger Eva. Alla har revat förstås och medvind är mycket lättare än motvind. Snedskär är en trevlig hamn. Inga förnödenheter, inte ens färskvatten, men bra bryggor och trevligt klubbhus samt vedeldad bastu. Och det finns en liten färja om man vill ta sig till Arkösund. Handdriven!

Så här seglar vi vidare, schemat är redan rutin: lyssna på vädret i P1 kl 7.55, snarast avgång därefter. Snart är vi i Västervik. Vi behöver inte lägga oss i den stora marinan eftersom Tony Wärdig, tidigare mångårig styrelsemedlem i Uppsalakretsen, ordnat hamnplatser åt oss i WSSWs hamn. Mycket lugnare än i Promarinas hamn. Där finns för övrigt inte ens sjömack. Västervik saknar också helt livsmedelsbutik i centrum. Ett varnande exempel på vad som kan hända om stormarknadstänkandet får för stort utrymme. Men vi klarade oss bra tack vare suverän assistans av Tony.

Så gick dagarna och snart var vi i Kalmar, efter att ha passerat Blå Jungfrun i Kalmarsund och Sandvik på Öland. I Kalmar visade sig Hans ha dubbla roller: på sjön var han eskaderledare och tipsade oss deltagare om färdvägar m.m.. På land var han vår ciceron. Och Kalmar har mycket att bjuda på. En vandring i gamla stadsdelar, Kalmar slott och läns- och marinmuseet med utställningen över regalskeppet Kronan rekommenderas starkt. Vi fyllde upp vår vilodag med andlig spis. Här bytte Tore besättning, hans fru Astrid kom och ersatte Sune. Roland åkte hem så nu fick Hans segla ensam, det behärskade han också!

Kalmar slott är en magnifik fästning omgiven av en delvis grävd vallgrav!

Kristianopel var nästa anhalt, Där basade en bestämd hamnkapten, det var bara att lägga sig där vi var tillsagda. Men han blev glad då vi berömde hans ”stad”. Att den var viktig på 1600-talet kan man förstå, den var dansk gränsstad mot Sverige. ”Stadsborna” vårdar sin historia  ömt, den danska flaggan är hissad bredvid den svenska och vi fick se en ”dansk” parad genom staden under vårt besök. Den långa fästningsvallen, de gamla välvårdade husen och stora rosenplanteringar dominerar stadsbilden än i dag.

Fästningsvallen i Kristianopel är väldigt lång och går runt hela ön. I dag ger den huvudsakligen vindskydd för campinggästerna men det var annorlunda på 1600-talet.

Nästa dag  31/7 ankrade vi vid Örlogshamnen i Karlskrona. Oj vad vi hade seglat långt på kort tid, schemat hade hållit perfekt! Nu behövde vi en liggedag. Hans var återigen i sitt esse och guidade oss både på stadsvandringen och i Marinmuseet. Karlskrona blev ju Sveriges örlogsstad efter freden i Roskilde 1658.  Nu tillhörde Skåne och Blekinge Sverige och då behövdes en stark flottbas i södra Östersjön. Örlogsstaden Karlskrona är i dag också ett av våra världsarv.

På vandring i Karlskrona där det marina inslaget är mycket närvarande. Skeppsgossekåren, med uppgift att värva och utbilda unga pojkar (kunde ske från 8 år!) i sjömanskap fanns i staden från 1685 till 1939. Historieprofessorn kan sin  läxa.

Hela gruppen på vandring (!) i ett av marinens gamla fartyg.

Men nu bar det iväg hemåt! Första anhalt var Grönhögen på södra Öland. En fin hamn med varmt bad , 20°C i havet, sommaren var ju fantastisk! Hamnen är så nära Ölands södra udde att vi hyrde cyklar och besökte Ottenby Fågelstation och såg Långe Jan och några knubbsälar på siktavstånd. Sedan blev det Kalmar igen. På vägen till Oskarshamn passerade vi Dämmans vattenhotell på gamla fyrplatsen, ett superlyxhotell som åtminstone från vattnet ser ut som ”kommen ur sagans värld”.

På väg till Oskarshamn passerade vi Dämmans gamla Fyr- och lotsplats. Idag har det byggts om till ett sagolikt vattenhotell.

I Oskarshamn studerade vi bl. a. Döderhultarens träsniderier. Fantastiskt uttrycktsfulla men också tillverkade i stor kvantitet. Det sägs att Oskarshamnsborna ibland använde konstverken som tändved! I Oskarshamn fick Hans en gast, Stig Hallmén, så nu behövde inte Hans ensamsegla på ett tag. Resan fortsatte men nu var det inte starka akterliga vindar längre så det blev en hel del motorgång mellan krysslagen. I Västerviksområdet valde vi naturhamnar, Viktoria med landförtöjning i Spårögloet (N57.7168E16.7311), de övriga på svaj i i fladen öster därom (mellan Spårö och Katsholmarna). En vandring upp till Spårö båk är tidskrävande i oländig terräng men båken liksom utsikten över Idöfjärden är imponerande!

Penelope och Vildanden låg på svaj O om Spårö, en mycket populär naturhamn. Viktoria var landförtöjd så vi kunde vandra upp till båken.

Nästa dag var planen att gå till Flisöfladen, strax S om Fyrudden, och ligga på svaj. Men det var inte så lämpligt, det skulle bli busväder och nordliga vindar. Hans och Stig ville därför gå ytterligare dryga 20 M till Snedskär men det blev lite för mycket för övriga deltagare, vi har inte Hans förmåga att bara segla på! Så det fick bli Fyrudden.”Då blir det tufft i morgon” tyckte Hans. Fyrudden är en lämplig bunkringshamn i Harstenaområdet med restaurang, bränsle och affär. Nu blev det inte speciellt hårt väder dagen därpå. Vi seglade upp till Snedskär i god tid (efter att ha visat vår aktning för Kejsaren) och fick en härlig kväll med samvaro i klubbstugan, vedeldad bastu och bad i det fortfarande varma havet. 

Det hårda vädret med nordliga-västliga vindar kom dagen därpå i stället! Men nu var vi erfarna, vi  gick mellan Gränsö och fastlandet och korsade sedan Bråviken i bide- till halvvind och i maxfart. Vid Munken vek vi in åt styrbord i stora leden (som går till Norrköping) och eskadern avslutades i Fiskehamnen i Oxelösund. En trevlig gästhamn som vi gärna rekommenderar, här är mer ”atmosfär” än i stora marinan. Vi kramade om varandra och Eva riktade ett speciellt tack till Hans, en alldeles fantastiskt bra eskaderledare, det tycke vi alla. Tänk vad mycket vi fick uppleva under tre veckor och hade inte ”verkligheten” kommit i fatt oss hade vi säkert kunnat fortsätta ytterligare en god stund i trivsam samvaro. Att segla eskader rekommenderar vi starkt, det är inte ”all inclusive” men definitivt en ”värde-deal” värd att nyttja (för att prata modern jargong)! Hoppas fler tar chansen kommande år!

Tycker Astrid och Tore i Viktoria.

Tack och adjö för denna gång! Vi hoppas alla på ett ”Auf Wiedersehen”!

PS! Dagen därpå seglade Vildanden via Nynäshamn till Bullandö, Penelope och Viktoria mot Uppsala via Södertälje. Hans seglade hem på två dagar, vi i Viktoria behövde tre men det var helt i sin ordning och en annan historia.