Fyrutrustning

Gåsörens gamla fyr

Ursprunglig fyrutrustning 

Gåsörens gamla fyr hade nummer 11 i 1897 års fyrlista. Numreringen ändras flera gånger. I vissa fyrlistor kallades den stora fyren för Gåsören yttre och den lilla enslanternan för Gåsören inre.
Från den 13 augusti 1881 och fram till 25 september 1921 fungerade i fyrhusets torn en en fotogendriven linsfyrapparat av 4:e ordningen (ca ½ m diameter).
Fyren hölls tänd 1 augusti - 15 november / 1 december.
Enligt visitations-journalerna fanns fyrvaktaren på plats från maj-juni varje år.
Fyrens karaktär var F. K. v., vitt ljus av tre olika karaktärer:
"Hvitt enklipp från S. 31° O. till S. 74° O.: fast, hvitt sken från S. 74° O. till S. 85° O., hvilket vid insegling leder fritt intill sju kabellängder från fyren; hvit tvåklipp från till S. 85° O. öfver O. till N. 32° O.; i öfriga riktningar svagare, hvitt   sken."
Ljusstyrkan var 600 Heffnerljus. Angiven lysvidd var 11,5 nautiska mil.
Ljusets höjd över havet var 10 m.
Fram till 1921 förbrukades troligen 2-3 fat (400-600 liter) fotogen per säsong. I samband med visitation i september 1913 noterades leverans av 389 liter astralolja?
Fotogenen förvarades i en fotogenbod, byggd 1886, placerad mellan fyrhuset och källaren. Dess gamla grund kan fortfarande skönjas. Fotogenboden fungerar numera som sjöbod nere vid hamnen.
Tillsammans med denna fyr fanns en lanterna på stolpe (Gåsören inre, lins av 6:e ordningen, diameter 0,2-0,3 m), uppförd 1881, placerad 67 m väster om gamla fyren och med fast vitt ljus.
Fyrarna tjänade tillsammans som enslinje in mellan Olsgrundet och Rönnskäret.
Denna enslanterna försvann troligen 1921, då Olsgrundets fyr tändes.
Eftermiddagen den 25 september 1921 tändes det nya fyrtornets gasdrivna AGA / Dalén-fyr och den gamla fotogenutrustningen monterades ner för transport till "centralförrådet".  

 Klippapparat, t.v.

 

Fyrlins från nedlagda ensfyren Ursviken övre. T.h. och nedan

Nuvarande fyrutrustning  

Den elektriska fyrutrustning som nu finns i fyrhuset kommer från ensfyren Ursviken övre och är av samma storleksordning som Gåsörens ursprungliga.
Fyren Ursviken övre, på Degeröns norra sida, tändes 1901, övertogs av staden 1913 och släcktes ca 1992. Därefter skänktes den till SXK av stadens hamnförvaltning.
Då hade Ursviken nedre sektorerats om, och försetts med akryllins, för att med tvekan ensam kunna överta "ledandet" mellan Rönnskär och Norra Olsgrundet.
Tidigare ledde Ursviken övre och nedre distinkt i 308°/128° ända ner till och förbi Skötgrönnan. En bred, oförstärkt, sektor lyste mot Ursviksfjärden.
Ursviken övres karaktär var Q W och nominella lysvidd 9 M. Den förstärkta sektorn (linsen) 12° bred (och nu på Gåsören riktad "åt skogs").
Ljusets höjd över vattnet var 14,6 m. Lanterninens glasruta var eluppvärmd.
Troligen levererade AGA utrustningen, men Fresnel-linsen och dess stativ är av fransk tillverkning. Dom två klippapparaterna, varav en i reserv, är av AGAs typ EKEC-160, som kom 1927 och är försedda med Siemens radioavstörning.
Denna utrustning, nr 369, monterades troligen in 1931 och användes ända till "slutet". Nuvarande glödlampa är inte av rätt typ. De som användes var klara special-lampor med mera koncentrerade glödtrådar.