Faran efter färden

Åska, på kollisionskurs med ett stort fartyg, på svaj med en plötslig vindkantring eller vilse på sjökortet med rytande bränningar intill. Det är situationer som många uppfattar som farliga i båtlivet och som kan kräva rätt åtgärder snabbt för att inte leda till skador på besättning eller båt. Men just de situationerna leder relativt sällan till olyckorna vi fruktar. Kanske för att vi faktiskt har lärt oss och vet att det är farligt, och till att börja med undviker att ge oss ut i dåligt väder eller råka ut för annat trubbel. Och om vi ändå hamnar bland de där bränningarna så fokuserar vi och styr så säkert vi kan mot djupare vatten. 
Men hur skärpta är vi sen när det är dags att hoppa ner på bryggan vid trygga hemmahamnen? 
– Sju av tio som skadas i båtlivet gör det i hamnar, säger Jonas Ekblad som utreder fritidsbåtolyckor i sitt arbete på Transportstyrelsen.
– Flest skadas i anlagda hamnar, men naturhamnar kan leda till farligare situationer när det kan vara längre till hjälp.
De flesta olyckor har inträffat just när någon ska ta sig till eller från en båt. Transportstyrelsen samlar in information om båtolyckor från vården i Sverige och en bläddring bland de kortfattade beskrivningarna av händelseförloppen talar sitt tydliga språk. En kvinna som brutit benet och fick stanna på sjukhuset i åtta dygn konstaterar: ’’Jag hoppade ner från båten till betongbryggan’’. En som drog knät ur led och skadade benet på flera ställen förklarar att ’’när jag skulle förtöja klev jag bakåt till vad jag trodde var mittpartiet på en y-bom. Missbedömde avståndet’’. Och för en annan gick knät ur led när hen skulle ’’från båten över till flytbrygga. Regn gjorde bryggan hal så jag slant och vred till’’. En kvinnas brutna ben krävde tio dygn på sjukhuset efter att ’’segelbåten kom in mot bryggan. Klev av, men halkade på träbryggan och föll’’.

I naturhamnar är förloppen liknande. När en seglare ’’skulle hoppa i land ner på en klippa’’ slutade det med en knäckt näsa och skador i hela ansiktet. Händerna är också utsatta att döma av patienternas berättelser. Exempelvis en tumfraktur: ’’Vid avstigning från båt på öde ö, klippa, vek sig benet, föll handlöst’’. En handled bröts vid ’’hopp från båt till klippa. Halkade och slog i armen. Skrapsår på ben och hamnade i vattnet’’. Några utslagna tänder, en bruten handled och tumme blev följden för den som ’’skulle hoppa i land men halkade mot klippan’’.
Den överväldigande majoriteten av skador sker just vid hopp mellan båt och land, men det finns också många grundstötningar i olycksbeskrivningarna. De som skadas svårast är ofta en bit från något som tar emot och hinner få upp farten i fallet förut. Fall ner i kabinen har lett till flera svåra skador.
Sammanlagt rapporterades över tvåhundra personskador, ungefär lika många män som kvinnor, i samband med båtliv 2017. Mörkertalet är mycket stort eftersom ett fåtal landsting rapporterar och det är upp till patienten att dela uppgifterna.
Dödsfall inom båtlivet inträffar bara i undantagsfall på havet eller i båtar med övernattningsmöjlighet. Av de strax under trettio fritidsbåtsrelaterade dödsolyckor som i snitt inträffar varje år är det typiskt en spritpåverkad man utan flytväst ensam i en mindre båt på en sjö, som omkommer. 
– Förra året dog 21 personer i båtolyckor varav fem i båtar som var förtöjda, säger Jonas Ekblad.
– De få som dör i beboeliga båtar gör det vanligtvis i hamn och är alkoholpåverkade. Om sprit ska ingå i båtlivet så måste man planera. Vet man att man ska på en kräftskiva så måste man se till att båten ligger tillräckligt nära för att säkert kunna gå ombord när det är dags för det.
Jonas Ekblad tror att risken för personskador i hamnar kan minska om man bygger bort farorna och manövrerar bättre.
– Ingen ska behöva hoppa långt eller stoppa ner en fot mellan båt och brygga eller klippa. Man ska stiga, inte hoppa iland. Kommer man inte tillräckligt nära får kapten göra om! Och många skador kan undvikas med bättre förutsättningar på båtar och bryggor. Stävstegar på större båtar, att Y-bommarna är gångbara och bra möjlighet till avfendring så att man vågar gå nära med båten. 

Illustration: Jürgen Asp.
Text: Johan Boström