Båtpolitik: Allemansrätt och strandskydd
Markägaren får inte privatisera marken, stranden eller bryggan utanför sin hemfridszon. Möbler, flaggstänger med mera får inte permanent placeras utanför hemfridszonen.
Runt sjöbodar finns ingen hemfridszon, allmänheten kan passera intill dem. Allmänheten får dock inte hindra fastighetsägaren från att använda boden och arbeta med båtar och fiskeredskap. Man får också använda annans brygga och boj, om de ligger utanför hemfridszonen. Men ägaren får inte hindras från att använda bryggan och bojen. Och vi får inte förstöra; det vill säga om brygga eller boj går sönder av vår användning så är vi skadeståndsskyldiga.
Man får övernatta i tält eller båt någon natt utan att få tillstånd av markägaren.
Tyvärr möter man då och då skyltar som avhyser allmänheten från tillträde. Men enligt lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning är markägare skyldiga att söka tillstånd för att sätta upp en förbudsskylt, som avvisar allmänheten från ett område som är av betydelse för friluftslivet. Kommunerna är tillståndsgivande myndighet och har ansvar för att lagen efterlevs. Hör av dig till kommunen om du tycker att en skyltning är olämplig för det fria friluftslivet!
Strandskyddslagen har funnits sedan 1950-talet för att skydda stränderna från överexploatering. Strandmiljön är särskilt värdefull för djur och växter, eftersom övergången mellan land och vatten ger förutsättningar för en mångfald av livsmiljöer och funktioner. Stranden är också viktig för det rörliga friluftslivet.
Förändringar som är intressanta för båtägare och friluftsfolk har införts på senare tid, och det mullrar i leden bland fastighetsägare med stora strandtomter. Den nya strandskyddslagen, som trädde ikraft 2009, har skärpt villkoren vid strandskyddsdispens. När en fastighetsägare söker bygglov och strandskyddsdispens för en tillbyggnad eller nybyggnad på tomten, så ska en tomtplatsavgränsning göras. En remsa vid stranden på cirka 25 meter ska alltid lämnas fri för det rörliga friluftslivet. I samband med bygglov kan kommunerna dessutom lägga in villkor om att tomtplatsen ska avgränsas (med mur, staket eller liknande) så att allmänheten känner sig bekväm med att passera utefter stranden eller närmare huset än vad allemansrättens hemfridszon brukar innebära.
Detta gäller vid alla bygglov som nu ges inom strandskyddat område. Grunden för strandskyddet är 100 meter upp på land och 100 meter ut i vattnet. Länsstyrelserna kan utvidga strandskyddet till maximalt 300 meter. Ofta har kusterna mer än 100 meters strandskydd.
Det är kommunernas byggnadsnämnder som fastställer tomtplatsavgränsningen vid varje fall. Tjänstemännen på byggnadsnämnderna arbetar nu mycket med att avgöra gränserna för tomtplatsen. Enligt propositionen till strandskyddslagen får tomtplatsen högst vara 2 000 kvadratmeter för ett fritidshus i normalfall och den kan inte nå utanför fastighetsgränsen. Fastighetsägare som har en större strandtomt får nu alltså sin tomt förminskad. Stranden blir tillgänglig för allmänheten i samband med att bygglov söks för en större tillbyggnad eller nybyggnad.
Nu börjar alltså fastighetsägare med stora strandtomter upptäcka att ”deras” tomt blir mer tillgänglig för allmänheten, i samband med att bygglov och strandskyddsdispens ges. Har man till exempel en 5 000 kvadratmeter stor strandtomt, så blir den förminskad till 2 000 kvadratmeter och allmänheten kan vistas på den tidigare hävdade tomten. Stängsel och hinder ska tas bort utanför den av kommunen beslutade tomtplatsavgränsningen. Båtägare jublar – plötsligt får vi mer tillgång till stränder och strandnära natur.
/Lotta Lanne