Bli en säkrare skeppare

Många Kryssarklubbsmedlemmar har åtskilliga års erfarenhet av båtar och våra kuster. Faktum är att vi är ute på sjön betydligt mer än den svenska genomsnittsbåtägaren – nästan hälften av klubbens 43 000 medlemmar är ute fyra veckor eller mer per sommar. En dryg sjättedel är ute sex veckor eller mer!

Visst, det är ju på sjön vi vill vara. Men alla har inte lika stor vana vid sjön och då kan det vara lätt att hoppa över säkerhetsfrågorna med ett ”det händer inte mig”. I de allra flesta fall stämmer det också. Tyvärr blir säkerhetsinformation ofta skrämselpropaganda och då stänger många öronen. Båtbranschorganisationen Sweboat säger i sitt remissvar för ”Strategi Säkrare Båtliv” (läs mer på sidan 80–81 i På Kryss nr 2/2012) till Transportstyrelsen: ”Det är viktigt att båtlivet inte målas upp som farligt och osäkert. I sammanhanget är det oerhört säkert, ställt till den enorma mängd människor som vistas i båt varje sommar. Det gagnar ingen att båtlivet skulle minska i popularitet – tvärtom”.

Sjöräddare
Förutom att vara redaktör för På Kryss är jag även frivillig sjöräddare sedan snart sex år tillbaka och utbildar också andra sjöräddare. Det är främst min bakgrund som långseglare som gjorde att jag behövde tänka igenom vad som kunde hända och vilken utrustning jag behövde ombord på min egen båt. Detta tankearbete ledde faktiskt i förlängningen till att jag både började jobba på båttidning och blev sjöräddare.

Mina erfarenheter från pryltester och utryckningar har också gjort mig en smula skeptisk till att många förlitar sig på utrustning snarare än på grundläggande kunskaper; kalla på hjälp, få upp en person ur vattnet, fixa motorn när den stannar, släcka en begränsad brand och ta hand om det grundläggande när någon ombord blir skadad – det bör varje skeppare och helst också alla i besättningen kunna klara.

Skapa tid
Mycket vid en akut händelse handlar om att ”skapa tid”. Den som fallit i vattnet iförd flytväst klarar sig själv en stund, medan resten av besättningen ser till att ta fram rätt utrustning, kalla på hjälp och nå fram till personen på ett säkert sätt. Besättningen kan också skapa tid, till exempel genom att minska en blödning tills sjukvårdare/sjöräddare är på plats.

Tänk på att exponering, till exempel hypotermi (nedkylning efter att ha legat en stund i kallt vatten) kan döda en person på någon timme, medan avsaknad av dricksvatten dödar först efter ett par-tre dygn och svält efter någon vecka eller mer, om bara dricksvatten finns.

Därför kan en flytväst, en torrdräkt och ett effektivt sätt att få ombord en person i båten vara viktigare för att hantera en akut nödsituation än till exempel nödraketer. Du och din besättning måste själv kunna klara de omedelbara åtgärderna för att skapa tid tills hjälp kommer.

Kalla på hjälp
Numera görs praktiskt taget alla nödsamtal till sjöräddningscentralen Sweden Rescue med mobiltelefon. Därför är den bästa säkerhetsutrustningen faktiskt något så enkelt som en vattentät påse till mobilen. Den ska helst hänga runt halsen, så att den går att få fram även när du ligger i vattnet. Råd och Rön publicerar i dagarna, tillsammans med Sjösäkerhetsrådet, ett test av dessa påsar.
Min erfarenhet är att du framförallt ska kolla att påsen stängs till ordentligt med låsfunktionen – annars läcker den in vatten.

Ring alltid 112 vid nödläge och be att få bli kopplad till Sjöräddning (eller räddningstjänst/brandkåren om du är i en insjö). Du bör också köpa ett engångs reservbatteri som ger runt en extra
timme i samtalstid, eftersom det är i kritiska lägen som mobilbatteriet lägger av. Om inte annat så för att kunna meddela dem där hemma att allt är bra, så de inte kallar ut sjöräddningen för att söka dig i onödan när du fastnat i någon vik vid dåligt väder och urladdad mobiltelefon.

Person i vattnet
Flytvästen är ett av de viktigaste hjälpmedlen när du faller i sjön – kallt vatten i ansiktet kan ge hyperventilering, som ökar risken att du drar in vatten i lungorna. Det finns förslag på att lagstifta om att använda flytväst på sjön, men det vore synd om den åtgärden skulle behövas.

Britter är duktiga på kampanjer. Efter att ha seglat ganska mycket i dessa vatten under flera år, är min uppfattning att flytvästar används av vuxna där i större utsträckning än i Skandinavien. Det verkar som om deras kampanjslogan ”Useless unless worn!” (ungefär ”värdelös om den inte är på”) har gått hem.

En vanlig seglarväst är mer användbar än vad många tror eftersom den även värmer, men framförallt inte hindrar dina rörelser på samma sätt som en uppblåst räddningsväst gör.

Jag har testat flera metoder för att få ombord en person i vattnet. Det lättaste för en otränad besättning är att använda en rescue sling, som drar den nödställde tillbaka till båten. Han/hon får sedan hjälp att ta sig uppför en bra stege på akterspegeln. En rescue sling (har också andra namn hos olika tillverkare) är en flytande mjuk sling. Den slängs ut i vattnet till personen, som trär den under armarna för att sedan dras in till och upp i båten. Personen är därmed säkrad och kan förhoppningsvis med egen kraft ta sig uppför stegen på akterspegeln – man kan dra i repet samtidigt för att hjälpa.

Fixa motorn
De vanligaste problemen som sjöräddningen får ta hand om beror på att motorn slutat fungera av en eller annan anledning, vilket kan leda till att en båt snabbt driver upp på klippor eller kommer i vägen för ett stort fartyg. Motorproblem drabbar både segel- och motorbåtar. Seglare kan man gärna påminna om att seglen fungerar för att ta sig vidare.

Det är ganska sällan som motorn verkligen går sönder – när det sker är det oftast fläktrem eller impeller till sjövattenpumpen som knasar. Detta är lätt att fixa själv.
Förutom soppatorsk (ha en bra tankmätare!) är det smuts i bränslet som ställer till problem. Smuts i tanken åker vidare och sätter igen filter när båten gungar i höga vågor. Kolla att du har flera extra bränslefilter. Montera ett förfilter om du inte redan gjort det.
Se till att du kan lufta din dieselmotor. Gå en motorkurs eller ta hjälp av någon som går igenom hur man gör.

Brand
En brand ombord brukar bara kunna släckas under de allra första minutrarna. För mycket brandfarligt material finns ombord för att en brand som tagit sig ska kunna släckas med en vanlig brandsläckare. Se till att alla tar sig ut på däck och i land eller ner i en jolle. Rädda, larma, släck!

Ha flera brandsläckare ombord, även i sittbrunnen. Pulver är effektivast och enklast att använda för den som inte tränat – det är bara att sikta med den i ungefärlig rätt riktning och sedan tömma hela släckaren. Ha ett litet hål in till motorrummet som du kan tömma släckare genom – det är här det oftast börjar brinna. Släck alla bränder på spisen med en brandfilt som tillverkas av glasfiberväv, aldrig med vatten.

Första hjälpen
Det är inte ovanligt att fördäcksgasten får en skada i samband med hopp ner på klipporna eller bryggan. Det kan orsaka stukade eller till och med brutna fotleder/handleder när man försöker ta emot sig.
Plåster och huvudvärkstabeletter bör finnas ombord, tillsammans med någon första hjälpenutrustning. Tyvärr är det ganska vanligt att mindre väl genomtänkta första förbandslådor säljs i båthandeln. Bland annat Watski har dock en ganska ambitiös miniväska till ett rimligt pris.

Utbildning
Det är viktigt att testa all utrustning regelbundet. Flera båtklubbar och Kryssarklubbskretsar har bassängdagar, då man kan testa flytvästar och livflottar. Testa att simma iförd ditt vanliga regnställ och stövlar, det kan vara bra att pröva på. Det finns också andra säkerhetskurser som är bra att ha i bagaget, till exempel hjärt-lungräddning och första hjälpen. Man bör inse att man aldrig blir fullärd …

Avslutningsvis
Som Kryssarklubbsmedlem kan du göra en skillnad som bra förebild i båtlivet: dels genom att framföra din båt säkert, men också genom stöd och uppmuntran till dem som ännu inte har lika stor erfarenhet.

Västkustkretsen genomförde en kampanj som de kallade ”Räck ut en hand”. Den gick ut på att Kryssarklubbsmedlemmar hjälper varandra och andra på bästa möjliga sätt. Att hjälpa till med tamparna när någon lägger till kan även vara ett bra sätt att träffa nya vänner.

Artikeln kommer från På Kryss nr 2-2012.