Vänerseglats

Vänerseglats
Denna sommar har det varit tråkigt väder för segling, blåst alldeles för mycket för det ska vara bekvämt för en gammal gubbe som jag. Tidigare år har vi många gånger bott på båten  5-6 veckor i följd och dragit på långtur i Närområdet, Vi har seglat i österled, alltså Göta Kanal och besökt Stockholm och ytterskärgården där. Ostkusten och Gotland har varit målet något år samt runt södra Sverige och hem genom Göta älv. Västerled har vi också prövat alltså ut genom Göta älv och sedan upp genom Bohuslän. Efterhand har det dock blivit trångt i hamnarna på Västkusten så då vaccinerade vi hundarna efter alla regler och förordningar så vi kunde ta med jyckarna över Kattegat till Danmark. Det blev många gånger vi besökte vårt grannland och en gång vände vi ända nere i Flensburg i Tyskland.

För några år sedan fick jag lite problem med hjärtat så därefter vågar jag mej ej ut på långtur längre utan får hålla mig på Vänern. Där finns det mycket outforskat än så många resmål är kvar att upptäcka. Jag tog några dagar i augusti och körde en rundtur på Vänern. Körde, ja det var ju bleke några dagar då jag var ute så det blev till att bränna diesel och seglen var beslagna. Första etappen blev från hemmahamnen Sunnanå till Spiken på Kållandsö, denna förnämliga plats. Jag var ute ensam så på bryggan var det några hjälpsamma herrar fån Åmål som hjälpte mig med att ta emot förtampen.
På Spiken träffade jag några bekanta så vistelsen där blev lite längre än planerat. Är man pensionär ska man inte följa almanackan för noga utan planera om vid behov. Nästa dag styrde jag kosan ut på Kinneviken och gick in vid Ullersund och vidare mot Djurgårdsudde. Jag vände där för jag var rädd att inte djupet var tillräckligt borta vid Ulleredsbro.
Ut på Kinneviken igen och över till Råbäckshamn. Nästa mål blev Lurö och en av kryssarklubbsbojarna där. En var ledig så den passade mig. Jag satte upp min bojflagga som reglerna föreskriver och utav någon anledning hade de andra båtarna som låg vid bojarna inte satt upp sina flaggor men när jag gjorde det så kom de fort upp på de andra bojliggarna också.

Nästa dag gick färden norrut och genom Aspholmenleden vidare till Vingens hamn på Dalslandsidan. Det är tråkigt att Sjöfartsverket stängt av den gamla ångbåtsbryggan på Aspholmen i stället för att reparera den. Kryssarklubbsbojen i Vingens hamn var upptagen men SERÅs boj var ledig till mig. SERÅ är en organisation i Åmål som gör en del för att stödja båtlivet i området, man lägger ut bojar och bryggor och märker ut farleder. På kryssarklubbsbojen låg det en gammal bekant kryssklubbare och han tog sin jolle och kom över till mig. En väska hade han med sig så vi hade ett litet samkväm den vackra aftonen och hann ventilera en del spörsmål.
Sedan gick färden söderut genom den nya farleden söderut från Vingens hamn till Limskär norr om Köpmannehamn. Det är många trånga passager och krokar så man får verkligen vara noggrann med navigeringen. Sunnanå, min hemmahamn nåddes snart och därefter vidtog som så många gånger tidigare denna sommar bryggsegling.

Ingvar Häkansson