Spaning: Så bör sjöräddningen användas!

Många fritidsbåtsägare är medlemmar i Sjöräddningssällskapet, vars frivilliga sjöräddare genomför hundratals uppdrag varje år. Utöver räddningsinsatser erbjuder de sina medlemmar något de kallar förebyggande utryckning, och ska då se till att en situation som en krånglande motor eller ett mastbrott, inte eskalerar till att bli ett verkligt nödläge.

Ett nödläge definieras oftast som ”fara för (mänskligt) liv” och omfattar alltså inte att rädda din båt från skador, en förstörd semester, en missad restaurangbokning (har hänt!) eller ens fara för ditt husdjur. Sjöräddning är till för situationer där människor är eller riskerar att bli nödställda till sjöss. Det handlar i första hand om att rädda liv och hälsa, inte om att rädda båtar eller semestrar.

Samtidigt finns ett väl fungerande system med kommersiella assistansföretag längs våra kuster. Det är dessa som försäkringsbolagen anlitar när en båtägare behöver hjälp med exempelvis grundstötning, motorproblem, bränslebrist eller problem med tomma batterier. Om det inte finns risk för liv eller allvarlig skada bör detta normalt vara första valet. Försäkringsbolagen tar hand om ”restvärden”, som till exempel att bärga din båt.

De som tar emot uppdrag från assistansbolagen är ofta enskilda näringsidkare med en lämplig båt och som bor på öar och längs våra kuster. Det är deras levebröd att (förmodligen bland en massa andra källor till inkomst) rycka ut när vi går på grund, tömmer batterierna, glömt att tanka eller gör något annat tokigt där hjälp utifrån behövs.

Se därför till att de lokala resurserna får sin lön, genom att i första hand kontakta ditt (båtens) försäkringsbolag  - som i sin tur kontaktar ett assistansbolag, som sedan ringer den resurs som är närmast dig som haverist. Observera att Kryssarklubben som medlemsförmån har en tilläggsförsäkring sedan början av juni 2026, som täcker assistans långt över det som normalt ingår i en båtförsäkring. Mer info på sxk.se.

En annan aspekt av Sjöräddingssällskapets förebyggande utryckningar, är att de frivilligt engagerade sjöräddare lämnar arbete och familj för att rycka ut. Flera personer ska ta sig till stationen, göra båten klar och sedan genomföra uppdrag som ibland tar många timmar och som kan kosta många tusen kronor även om besättningen jobbar ’gratis’.

Slutligen: Är det fara för liv – ring alltid 112 eller använd VHF kanal 16 (”pan-pan”/”mayday”). Är båten svårt skadad eller riskerar situationen att inom kort förvärras kan en förebyggande insats från Sjöräddningssällskapet vara välmotiverad genom ett medlemskap.

Vid smärre problem som grundstötning, motorstopp, soppatorsk eller urladdade batterier bör du i första hand kontakta ditt försäkringsbolag eller en lokal assistansresurs. Eller ännu bättre: Fundera redan nu på vilka situationer du och din besättning bör kunna hantera själva – och öva regelbundet. Och ha med extra bränsle, starthjälp (finns bra litiumbatterier som räcker hela sommaren och kan ladda telefonen också), pappersjökort (även gamla fungerar) och låt någon i land veta dina planer, och ring dem om/när de ändras …

Som Kryssarklubbare bör vi också hjälpa varandra. Att dra loss någon från ett grund, hjälpa till med startkablar eller bidra med tekniska råd är ofta en naturlig del av sjölivet. Alla på sjön är skyldiga att hjälpa till i en nödsituation, om de kan göra det utan att riskera sitt eget liv (eller förvärra situationen, skulle jag vilja lägga till). Det är alltså inte bara en moralisk skyldighet utan en lagstadgad plikt.
 

6 kap. 6 § sjölagen:

"Anträffar befälhavaren någon i sjönöd är han skyldig att lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för att rädda den nödställde, om det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget eller de ombordvarande."

//Micke, red På Kryss (som varit frivillig räddningsbåtsskeppare i tio år, säkerhetsutbildare och är ständig medlem i SSRS sedan 15 år tillbaka). Han har också skrivit ett par böcker om säkerhet till sjöss.

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstagande är skribentens.