Gästhamn-Rastaholm i Mälaren

Platsen är naturskön precis vid kanten på södra Björköfjärden och erbjuder en populär restaurang, vandrarhem (just när vi var där var det seglarläger) och stor bastu på öns baksida.

Vi var där en vacker och varm lördagkväll i början av juli och trycket var hårt. Gästhamnens toaletter var tyvärr bland de sämst städade vi råkat ut för i Sverige – men hela seglarlägret somhuserade i vandrarhemmet med 47 personer (33 ungar mellan 9-12 år och 14 ledare) använde samma toaletter (som i grunden är nybyggda och fräscha) och det förklarar troligen smuts, dålig avrinning i duschen av hårbollar vilket gjorde att man stod i fem centimeter vatten hela tiden och att det saknades toalettpapper på sina håll – men vi var kvar på Rastaholm i nästan ett dygn och under den tiden blev det bara värre eftersom ingen städning skedde. Äter man på restaurangen, eller kanske om man frågar, kan man använda de fräscha toaletterna där. Men där saknas dusch. Jag kan bara hoppas att kombinationen solig helg och seglarläger var anledningen som gjorde att man inte klarade av att hålla ordning på faciliteterna.

Restaurangen erbjöd god mat, men inget som stack ut eftersom man använder en hel del halvfabrikat. Däremot stack serveringen ut när de glömde vår mat – men det var trots allt trevligt att sitta på den stora terrasserade altanen i en timme i den nedåtgående solen och vi hade en dricka och fått en förrätt (rostat mörkt vitlöksbröd med oliver) som vi delat på.Tyvärr när vi väl fick maten var det något annat än vi beställt – dagens husman hade under vår väntan tagit slut. Killen som hade ansvar för serveringen bad om ursäkt och i stort var hela den unga serveringspersonalen mycket trevliga men hade lite mycket att göra när det var fullt vid alla borden utomhus. Vi fick också en flaska cider där sista förbrukningsdag gått ut ett halvår tidigare, men detta upplevde vi som ett mindre problem.

Vi åt också lunch på värdshuset dagen därpå och då flöt det mesta, även om vi fick en nota som var fel och även rättelsen blev fel och det var bara en händelse att vi upptäckte detta – i stället för 360 kronor för en lunch och kaffe skulle det vara 256, en skillnad på drygt 100 kronor.

Jag försökte få hjälp i gästshamnen (samma personal som restaurangen) med att ta hand om lite spillvatten från kölskarpen som jag inte ville pumpa ut i sjön eftersom små rester av olja och diesel kunde finnas i slagvattnet efter vintern. I klubbhamnen som är en del av Rastaholm fanns en miljöstation, men där angavs det att det bara var för klubbens medlemmar.

Till slut fick jag, på mitt eget förslag, två tomma saftdunkar där vi kunde hälla i slagvattnet, så vi kunde ta det till nästa hamn (som var blåflaggade Södertälje gästhamn, men inte heller där hade de någon bra lösning eftersom ”oljetanken var full” och det slutade med att jag fick ställa mina två dunkar på skåpet som sades innehålla oljefatet – jag kan bara hoppas att det till slut togs om hand på rätt sätt).

Rastaholm är en trevlig och välplacerad gästhamn i Mälaren. Men kanske är arrendatorn inte varm i kläderna ännu – jag pratade litet med honom. Men man måste nog få ihop servicen i såväl gästhamn som restaurang annars är risken att få gäster väljer att komma tillbaka …