Elstöt med landkabel
Revision 2007-10-01. Ny kabeltyp. Tillägg 2004-01-12, människans känslighet och en mätning. Utgiven 2003-07-29. SXK Båttekniska nämnd genom Ernst Blixt. Personer har fått elstöt av båtars landanslutningskabel. Trolig orsak är val av fel kabelkvalitet.
Bakgrund
Denna rapport har skrivits med anledning av det Helena Jensen skrev om "sladdhysteri" i På Kryss nr 8/2002 i avdelningen Åtta glas.
Citat från På Kryss
"Efter att ha fått en stöt när jag tog i en elsladd på bryggan i somras så undrar jag hur det är med säkerheten egentligen. På alla bryggor i hamnarna ligger nu för tiden alltid ett knippe sladdar som ibland dras otroligt långa sträckor.
l en liten hamn i Danmark var eluttagen på land och alla sladdarna drogs först en bit i vattnet och sen långt ut på bryggorna. Vid strandkanten alldeles bredvid sladdarna lekte många barn. När jag sen fick en stöt började vi undra hur det är egentligen…"
Efter brevväxling har följande framkommit.
Helenas segelbåt av plast låg utan elanslutning längs en brygga. Utanför och längs med båten fanns fler andra båtar förtöjda. Över fördäck på H:s båt gick en "vanlig" sladd från bryggan till en yttre båt, kanske i tredje raden. Mängder av sladdar från båtar var via förgreningskontakter anslutna till ett fåtal eluttag på landbacken.
Vid förberedelse för avgång fick H. en sladdslinga från en yttre båt för att lägga den på bryggan, hon höll i själva sladden cirka en meter från dess anslutningsdon. Då hon kom till bryggsidan av sin båt fick hon en elstöt och kastade instinktivt sladden på bryggan.
Elstöten karakteriseras som tillräckligt kraftig för att vara faktiskt obehaglig. Så obehagligt att hon aldrig talade med sladdägaren. Stöten resulterade i instinktivt kastande av sladden och en kvarvarande obehagskänsla i armen.
Strömmens väg.
Händelsen har ej kunnat rekonstrueras så det som skrivs här är en efterkonstruktion. Stötströmmen har gått från fasledaren i sladden genom sladdens isolering till handen, genom armen till något som varit i tillräckligt god kontakt med vattnet. Det kan vara genom fot och sko till ett fuktig del av däcket eller en relingslist, det kan vara genom en annan kroppsdel till mantåg eller del av riggen.
Sladdkvalitet.
En anslutningssladd till en båt behöver vara tålig. Den skall ej få sprickor t ex av vinterförvaring i båten vid -30 grader, ej heller av yttemperaturen + 60 grader i lä och solsken i ozonrik luft. Den skall tåla att bli trampad på liggande på däck, bryggor, klippor och grus. Den skall tåla överkörande kärror, cyklar och bilar. Den skall tåla snö, is, dagg, regn, stänkvatten och nedsänkning i smutsigt saltvatten.
Revidering 07-10-17.
Inför denna revidering har sökts och erhållits råd från SEK Svensk Elstandard, www.elstandard.se.
Fordringarna i svensk standard, SS 436 40 00, när det gäller landanslutning av fridtidsbåtar, är att en kabel av typen H07RN-F eller likvärdig ska användas.
Ytterhöljet på en sådan kabel, 3 x 1,5 mm², har diametern 10 mm. Andra gummikablar har klenare isolering och sådana får inte användas. Det räcker alltså inte med att kabeln är godkänd för utomhusbruk.
En kabel av typen H07RN-F (äldre beteckning är RDOE eller REVE) är en av de flexibla kablarna för utomhusbruk som finns och fordringen i svensk standard är en minimifordring. Det betyder att kabel med lika eller bättre prestanda också får användas.
I båthandeln förekommer (år 2007) kabeltypen H07BQ-F. Det är också en flexibel kabel för utomhusbruk, den har betydligt bättre prestanda än H07RN-F när det gäller tålighet mot yttre påverkan och är därmed väl lämpad såsom anslutningskabel för fritidsbåtar.
För andra kabeltyper får man kolla med tillverkaren eller generalagenten, vilka ska ha uppgift om lämpliga användningsområden för respektive kabeltyp och om de är likvärdiga med H07RN-F.
Kabelbeteckningar enligt Svensk Standard SS 424 17 02
H= Kabel som överensstämmer med av CENELEC (den europeiska standardiseringsorganisationen inom det elektrotekniska området) fastställd standard. 07= 450/700 volt.
R= Etenpropengummi (normalt) eller motsvarande syntetisk elastomer för 60°C arbetstemperatur.
B= Etenpropengummi (EPR) för 90° C arbetstemperatur.
N= Polykloroprengummi.
Q=Polyuretan (PUR).
F= Mångtrådig ledare för anslutningskabel (böjlighet enligt HD 383, Class 5).
_________________________
Kabeln H07RN-F känns igen på att ytterisoleringen på upprepade ställen är märkt med "H07RN-F". Den är också grövre än många andra kablar. Med tre ledare om 1,5 kvadratmillimeter har den en ytterdiameter om 10 millimeter, med ledarytan 2,5 kvadratmillimeter blir ytterdiametern 12 millimeter.
Om du får tips om kablar med andra beteckningar som är likvärdiga med, eller bättre än H07RN-F, eller har andra förslag om uppdatering av artikeln, kontakta SXK Båttekniska nämnd per e-post, för adress se: www.sxk.se + länk Fråga om teknik.
Slut på revidering 07-10-17.
För båtanslutning ser man tyvärr att i hamnarna används diverse andra sladdar, som i detta sammanhang är sekunda och otillåtna. Det kanske varit frestande att i varuhus köpa en billigare skarvsladd som är avsedd för andra ändamål.
Skador kan vara av olika slag. Här några exempel.
Kabelns ytskikt har åldrats så att det absorberar en fuktfilm som leder en elström på ytan ända inifrån kabelns anslutningsdon.
Minimala sprickor, som är vattenfyllda, kan finnas i isoleringen från ytan in till elledaren.
Om ett anslutningsdon faller i vattnet eller utsätts för regn kan vatten tränga i mellan elledarnas kardeler och sprida sig i kabeln.
Ej ens en godkänd kabel tål vilken behandling som helst eller under hur lång tid som helst. Att ha kabeln nedhängande i vatten kan bidra till impregnering av en skadad kabel med vatten och är en olämplig utmaning av ödet.
I det aktuella fallet med Helena kan man misstänka att en sekunda sladd av fel kvalitet varit inblandad. H. nämner också de badande barnen som leker vid de nedsänkta sladdarna. Dessa barn är i ett speciellt riskläge genom att de själva har så god kontakt med vattnet och har våta händer som ger lågt elmotstånd till en dålig kabel.
Det finns enligt hörsägen också andra personer som drabbats av elstötar från båtars anslutningssladdar av okänd kvalitet.
Jordfelsbrytare?
Man kanske undrar varför jordfelsbrytaren ej löst ut? Vi vet ej ens om det fanns någon. En fungerande jordfelsbrytare skall koppla bort elströmmen om en ström större än 30 milliampere går genom t ex en person till jord (i vårt fall till vatten). Om strömmen är mindre anses den ej vara livsfarlig, men det hindrar ej att den är smärtsam och kan ge upphov till sekundära skador t ex på grund av muskelryckningar. I H:s fall kanske strömkretsen som hon ingått i haft så stort elektriskt motstånd (större än 7700 ohm) att strömmen understigit 30 milliampere och ej utlöst en jordfelsbrytare.
Förbättrad framtid?
Båtägaren använder rätt kabel och hamnförvaltaren ordnar reglementerade eluttag med jordfelsbrytare. Antalet uttag anpassas till efterfrågan och placeras så att båtarnas anslutningskablar blir korta och ej behöver hänga ner i vattnet.
Från SXK Båttekniska nämnd.
Tillägg 2004-01-12.
Av Ulf Bergenlid, ledamot av BTN.
Uppgifter om människans känslighet för elektrisk växelström.
Följande är taget från boken "Elkraftteknik" (Franzén - Lundgren):
Ström under 1 mA är normal känselgräns för fingrar.
Strömmar mellan 1 mA och 10 mA uppfattas som obehagliga men är ofarliga.
Strömmar över 10 mA kan ge kramper i muskulaturen.
Överskrids den s.k. lossgränsen 15 - 20 mA kan man själv inte lossa greppet.
Kroppens resistans utgörs huvudsakligen av övergångsresistans. Om personen är svettig, händerna våta kan resistansen gå ned till några kiloohm.
Som exempel ger resistansen 2,3 kiloohm vid spänningen 230 volt en ström om 100 mA genom kroppen. Strömmen skall brytas av jordfelsbrytaren inom 0,1 sekund.
Mätning av ytström på våt kabel.
Det är ju ganska välkänt att fuktiga sladdar kan ge upphov till strömstöt, Jag tror att ett dödsfall har inträffat på en våt gräsmatta för något år sedan, vilket ledde till diskussion om det nödvändiga att ha jordfelsbrytare. Det förekommer ju också att jordfelsbrytare löser ut p g a överledning i skarvkontakter vid regn eller fuktig väderlek om man inte lägger plast omkring dem eller lägger dem i särskild plastdosa.
Ett litet prov har gjorts. Det visar att elström kan ledas utanpå fuktig kabel. En gummikabel med c:a 10 mm diameter försågs med två elektroder på 0.5 m inbördes avstånd. Sladden blöttes genom att den sänktes i en hink med Östersjövatten. En ohmmeter inkopplad mellan elektroderna visade c:a 20 kohm under ett par sekunder efter det att sladden lyfts upp ur hinken. Om detta är representativt för 230 volt växelspänning så motsvarar det 11 mA.