Låga risker med kopparutsläpp i småbåtshamnar

Bakgrund: För ca 6 år sedan började prof. Britta Eklund på Stockholm Universitet att med XRF-pistol (en röntgenpistol för analys av grundämnen) analysera båtar och marken på uppläggningsplatser, samt sediment.  Detta skedde inom ramen för forskningsprojektet Change. Hon hittade tungmetaller. Det var inte speciellt förvånande. Sverige har ca 80 000 områden med kontaminerad mark. TBT (gammal tennfärg) var i första hand prioriterat för analys. Sediment i hamnar analyserades också. Mycket snabbt insåg hon att koppar också var att betrakta som något miljöfarligt, trots att det är något nödvändigt för de flesta organismer.

Jag poängterade att vattenanalyser inte hade genomförts. Om man ej kunde finna höga värden på ex koppar(Cu 2+), borde det inte vara något större problem.

Den enda större vattenanalysen, som har utförts i 2 omgångar är i Bullandö Marina 1994 och 2003. Analyserna var av stickprovskaraktär och enbart ämnen som koppar, zink, Irgarol och TBT analyserades. De sista 2 är sedan länge förbjudna i bottenfärger i Sverige.

SXK och SBU som ansåg att det fanns ett stort behov att analysera vad vattnet i våra hamnar innehöll, eftersom det skulle kunna vara en möjlig risk.

Syftet med vårt 4 åriga projekt var att studera vattenkemin och giftigheten av kopparföreningar i några hamnar för friitidsbåtar. Det kan tyckas underligt att 2 båtorgansationer genomför en avanserad studie, men ”den som lider driver”.

Hotet om ett målningsförbud, skulle drastiskt kunna förändra båtlivet. De alternativa metoderna till målning fungerar dåligt.

Redan efter första årets mätningar slutade vi mäta TBT, eftersom halten hela tiden låg under detektionsgränsen. Utsläpp av koppar och zink till havet är totalt sett omfattade.

Den absolut största andelen är naturliga utsläpp från våra älvar. Andra källor som reningsverk, transporter, regnvatten, dagvatten mm kan nämnas. Fritidsbåtar står för ca 1, 7 % av det totala utsläppet.

Till saken hör att utsläpp av olika kopparföreningar reagerar i stort sett likadant, när de kommer ut i havet.

Vi har analyserat utsläpp från dagvatten, regnvatten, tryckimpregnerat virke, uppvirvling från bottenslam, nymålade båtar mm på olika platser i hamnarna och även på öppet vatten.

Vi har genomgående analyserat den del av kopparutsläppen som skulle kunna var biotillgängliga. Dvs skulle kunna påverka växter och vattenorganismer. Normalt sett reglerar de flesta organismerna själva upptaget av koppar

Halterna har med få undantag hållit sig under de gränsvärden som finns fastställda i Sverige. Den biotillgängliga halten har legat klar under 1 % av den totala mängden koppar i hamnarna. Det finns vissa skillnader mellan Västerhavet och Östersjön, beroende på vattnet sammansättning och PH.

Med hänvisning till bifogade rapport kan vi inte se någon anledning till att förbjuda kopparhaltiga bottenfärger. Halterna är mycket låga och bidraget från båtar i havet är försumbart. Utanför hamnpirarna sjunker värden snabbt, vilket innebär att havet har kapacitet att hantera ev. halter av biotillgänglig koppar.

Nyttan med ett rent skrov ger mindre utsläpp till både luft och vatten från motorerna.

Kopparnas vattenkemi, dess interaktion med sedimenten är komplicerade jämviktsreaktioner. Att kommunicera våra sensationella resultat är en stor utmaning. Vi behöver ett tydligt ställningstagande från SXK:s ledning och mycket support för att kommunicera på ett begripligt sätt.

Hela projektet har genomförts av 2 doktorer och en professor. Rapporten håller en sådan standard att den ganska lätt skulle kunna publiceras i någon vetenskaplig tidning.

Vänligen läs rapporten. Du hittar den här: https://www.sxk.se/system/files/battekniska_namnden/L%C3%A5ga%20risker%20med%20kopparutsl%C3%A4pp%20i%20sm%C3%A5b%C3%A5tshamnar_ID12410.pdf

Lennart Falck fil Dr i oorganisk kemi