Historia

Svenska Kryssarklubbens Bottenhavskretsen och hur den startade.

I början av 1970-talet kom Torsten Nilsson (tyvärr avliden) och jag att diskutera bildandet av en Krets inom Svensk Kryssarklubben. Vi hade sedan länge varit medlemmar i Riksföreningen, och hade tidigare aktivt deltagit i Sundsvalls Segelsällskap. Under den stora båtboomen under 1960-70 talet skulle många nya båtmänniskor pröva sjölivet. Vi märkte att flera av dem kom ut på vattnet med för lite sjövana. Segelsällskapet ägnade sig mest åt kappsegling, varför Svenska Kryssarklubben med sitt måtto, att ”värna om familje- och långfärdssegling”, kunde vara ett forum för dessa nybörjare.

Sagt och gjort. Vi rekvirerade medlemsförteckning från SXK över personer mellan Örnsköldsvik i norr till Söderhamn i söder. Inga Britt, Torstens fru fick tjänstgöra som vår sekreterare och tillskrev alla medlemmar med förfrågan om intresse för bildandet av en ”Bottenhavskrets”. Vi fick stor respons från SXK:s medlemmar och vid ett sammanträde våren 1975 hade SXK utökats med Bottenhavskretsen.

Kretsens förste ordförande var Carl Axel Greife, sekreterare blev Torsten Nilsson. Vidare inrättades nämnder enligt SXK:s modell. Eftersom jag sysslat med navigationsutbildning och sjömanskap fick jag bl.a. ta hand om klubbmästeriet och eskaderkommitten.

 En sommar gjorde vi  en minnesrik eskadersegling med 10-12 båtar upp till Höga Kusten. Stockholmskretsen hade en eskader med 20 båtar på väg med samma mål. Vi skulle ha gemensam eskadermiddag på Hotellet på Ulvön. Deltagarna var främst familjer med barn. Därför var Mariga (min båt) utrustad med en kolamaskin (fingerad). Vi hade tävlingar på kvällarna och belöningen stod kolamaskinen för. Maskinen led brist på kolapapper så allt papper lämnades åter till Mariga så något skräp blev ej kvar i naturen. Stor munterhet blev det vid regattamiddagen när barnen skulle få belöning för gott sjömanskap. Kolamaskinen hade jobbat ihop till en stor gryta med kola. Man fick ta så mycket kola som rymdes i den största handen. Minerna och diskussionerna var obetalbara i kön till kolagrytan.

Både  vuxna och barn hade trivts och känt trygghet i att vara flera besättningar att utbyta råd och erfarenheter med. Senare  upplöstes eskadern i mindre enheter och man tog egna vägar till hemmahamnen.

Inspirerade av Nestorn inom SXK, Åke Améen med sina publicerade hamnskisser och sin devis ”---visst är havet stort men många skyddade naturhamnar finns, bara man vet var dom ligger”. Kretsens Hamn och Farledskommitte arbetade mycket med att kartlägga Bottenhavets kust för att finna ock beskriva skyddade naturhamnar. Detta gjordes i nära samarbete med Företaget Geokonsult, och resulterade i att kretsen gav ut publikationen ”Hamn och farledskisser”. Medlemmarna fick prenumerera på skisserna och de utkom i den takt de färdigställdes.

Denna idè knycktes  av Länsstyrelsernas turistorganissationer som gratis distribuerade våra uppgifter och  tvingade oss att upphöra med vårt vällovliga arbete.

Även 24-timmarskommitten åstadkom en omfattande bana med rundningspunkter i hela Bottenhavet.

 När detta skrivs, i slutet av april år 2000, ser vi som var med från början  med glädje att Bottenhavskretsen utvecklats i den riktning vi hade tänkt oss. LYCKA TILL I FORTSÄTTNINGEN !

 

 N. Magnus Huss