Till Lofoten 2017 (del 4: 16 - 26 juli)

17-07-19 20:59

Rörvik - Vågöya 16 - 19 juli

En båtmotor på 45 hk väger mycket. Det krävs linor och block för att kunna lyfta den. Vi var lovade hjälp under måndagen av varvet med att lyfta den, att byta motorstöttorna och att sedan rikta in den mot propelleraxeln.

Klockan åtta på måndagsmorgonen - direkt när varvet öppnar - går vi in på varvet för att fånga verkstadschefen, men det visar sig vara svårt. Mikke - som jobbar på varvet och som vi nämnt tidigare - är som vanligt hjälpsam, men han vill inte störa "verkarn". Efter dryga timmens väntan och ignorering lyckas vi få håll på honom och då blir vi upplysta om att de inte kan hjälpa oss under måndagen på grund av dödsfall. Det visade sig senare vara mormodern till en av killarna på verkstan som gått bort. Han hade åkt hem för att trösta sin mamma.

Så därför satte vi igång själva. Efter att ha riggat upp en lyftanordning med hjälp av storskotsblocken kopplade till dirken satte vi igång med att vincha upp motorn från sina stöttor. Men det verkade nästan omöjligt att få motorn att börja lyfta. Inte förrän vi även kopplat in gennakerfallet och ett extra fockfall började det hända något. Det hela berodde på att skruvarna till motorfästena vinklats om så kraftigt när motorn vreds loss från fästena att de "nöp" så att motorn inte kunde lyfta.

Det blev en slitsam dag. När axeln - efter att ha kopplats loss från motorn - inte gick att vrida runt snurrade tankarna i huvudet mest om avbruten seglats.

De nya motorfästena kom ändå på plats före läggdags, men humöret var inte på topp inför fortsättningen.

Dagen därpå (igår) fick vi hjälp av varvet med att rikta motorn mot axeln. När allt var klart och vi provstartade så gick motorn fint så länge som den gick i friläge. Men när framdrivningen kopplades in skakade och vibrerade det ordentligt och på låga varv stoppade motorn. "Tråkigt" var ett lindrigt ord efter allt slit.

Vad göra?

Vi beslöt att försöka ändå. Kanske kan vibrationerna avta när allt har fått "sätta sig" lite.

Kl fyra på eftermiddagen lämnade vi äntligen Rörvik. Siktet var inställt på ön Leka 20 sjömil norrut. Fragancia låg i närheten hela tiden för att kunna hjälpa till vid behov.

Under vägen dit fick vi tag i en man med lyftkran i Brönnöysund, som ska hjälpa oss att lyfta båten och få propelleraxeln kontrollerad när vi kommer dit. Detta tack vare Mikke som återigen hjälpte oss bra med ett antal telefonnummer till kontakter han hade. Han tipsade oss också om Leka: "ett unikt ställe värt ett besök".

Under färden mot Leka verkade motorn gå bättre och nu är vibrationerna inte lika kraftiga längre.

Leka är en märklig ö ("Norges geologiska nationalmonument"). Mäktiga klippor och färger. Där utspelade sig också 1932 det märkliga "Örnrovet". En örn lär ha tagit och flugit iväg med en treårig flicka. Flickan räddades från en klippavsats nära örnnästet och överlevde. Sant eller inte? Det diskuteras fortfarande. Ornitologer lär säga att det troliga är att flickan själv tagit sig upp på klippavsatsen. Efter att ha sett klippavsatsen långt nerifrån från egen cykelsadel, menar jag att det är troligare att det var en lärka som flög dit henne än att hon själv tog sig dit.

Från Leka har vi idag gått vidare till Vågöya. Där ligger man i en vacker naturhamn vid en liten flotte. Det blev både en "eftemiddags-gin-tonic" och middag tillsammans på flotten. En underbar plats och fint väder dessutom. 

Ska sommaren äntligen komma nu?

Ska vi få propelleraxeln godkänd i Brönnöysund imorgon?

5532

 

 

Bra med gott humör ibland när det krånglar.

 

 

 

5533

 

 

En av de förstörda motorstöttorna. Översidan ska vara plan och de två skänklarna ska ha samma vinkel relativt horisontalplanet.

 

5534

 

 

Leka. Norges geologiska nationalmonument.
 
 
 
 
 
 
 
 
5535
 
 
 
 
 
Cykeltur på Leka. Norge eller Arizona?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5543
 
 
 
 
 
Vågöya.
5541
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5542
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Brännöysund – Sleneset, 20 – 22 juli

Jaaa! Nu har solen kommit. Och plötsligt har det blivit varmt också. Så hääärligt! Och så efterlängtat! Bortsett från några enstaka fina dagar (många av bilderna vi lagt ut är tagna vid dessa sällsynta tillfällen) har det regnat något alldeles otroligt under denna resa. 

Detta skrivs i solnedgången i sittbrunnen kl. 23 på kvällen. Vi vill inte gå in. Det är fantastiskt att njuta av ljuset och en av de varmaste kvällarna vi upplevt (vilket ändå betyder att vi måste ha jeans och jacka). Vi behöver också smälta intrycken från de senaste två dagarna. Vi har färdats i ett sagolandskap. Otroliga scenerier har avlöst varandra. Igår, den 21 juni, gick vi från Brännöysund till Hjärtöya. Prognosen löd på 5-6 m/s ostlig vind, så vi satte segel och njöt i god fart, lätt sjö och solsken. Bara någon sjömil från hamnen gick vindmätaren dock upp till 12 m/s – de enorma bergen norr om Brännöysund skapade kraftiga fallvindar. Vindbyarna kom och gick längs kusten, men vi fick härlig segling förbi Torghatten, en spektakulär klippa i havet som har ett hål rätt igenom berget. Vi hade också ”Sju systrar” framför oss – en hög bergskedja med sju nästan lika höga toppar. 

Innan vi la till i Hjärtöya var det dags för fiske. Inom loppet av en halvtimme var middagstorsken ordnad. Jag börjar nu förstå varför Clas blir otålig och ger upp fisket om vi inte får napp inom någon timme. Finns det fisk så får man napp nästan direkt, och ofta finns det massor. Det fick vi bevis för idag, då vi drog upp en 4 kg kolja och en torsk på 2,5 kg på tio minuter. Jisses, vilken fiskelycka! Och vad gott en torsk smakar som hamnat i grytan, nästan direkt.

Hjärtöya är en fin liten svajhamn omgiven av låga berg, och i fonden vilar enorma bumlingar. Vi befinner oss i en storslagen fjäll- och fjordvärld. Berg efter berg reser sig ur havet. Nere vid strandlinjen, som kan se ynkligt smal ut i förhållande till de majestätiska bergen, ligger ofta något ensamt hus, ibland med en uppodlad bit mark. Lite längre inåt land ser vi snötäckta toppar och idag har vi kunnat vila blicken på Svartisen, Europeiska fastlandets näst största glaciär enligt Clas. 

Skönheten och dramatiken i landskapet kan inte beskrivas i ord utan måste upplevas. Att vädret snabbt vänt till underbar sommar, den östliga vinden har fört värme till sittbrunnen, att luften är kristallklar och doftande och att det idag mojnade till bleke vid lunchtid, har inte gjort vår upplevelse sämre. Vilka dagar!

På Hjärtöya kom en havsörn och skrämde tärnorna, och idag, på väg mellan Hjärtöya och Sleneset såg vi två till. Nu hoppas vi på att få se späckhuggare och val i denna vilda vackra natur.

Här firade vi Margaretadagen med toscatårta ombord på Fragrancia – Ulla heter också Margareta, nämligen. Här kramade vi också om Marianne, för nu måste våra vägar skiljas, i alla fall i några dagar. Marianne har son och barnbarn att hämta upp i Bodö om några dagar, medan vi andra inte vill hasta förbi Helgalandskusten som kanske är den allra vackraste sträckan på vår färd.

Och så Brännöysund. Vårt besök där kan inte hoppas över, för det var viktigt. Tack vare Micke i Rörvik, hade vi ju fått kontakt med en man som kunde hissa upp Doublefun och få dit ett proffs som kunde inspektera propellern och axeln. Det obehagliga ljudet när motorn startades efter att den fått nya fötter och tanken på att båten ska övervintra i Sortland i Vesterålen norr om Lofoten, gjorde det extra angeläget att verkligen kolla att allt stod rätt till och att framdrivningssystemet inte fått ytterligare skador under vattnet. Tre äldre, rutinerade hedersmän och en jättelik lyftkran hjälpte oss som utlovat och vi kunde dra en lättnadens suck. Ingenting var skadat, men runt propelleraxeln satt det fortfarande en bit inkilad och nersmält lina som gjort att axeln kärvat. 

5544

 

 

Kranlyftet i Brönnöysund.

 

 

 

5545

 

 

Den nersmälta linstumpen som satt inkilad i lagret.

 

 

 

5546

 

 

 

Till rors i sommarvind längs Helgalandskusten.

 

5547

 

 

Fragancia och Sju Systrar.

 

 

 

5548

 

 

Sju Systrar norrifrån.

 

 

 

5549

 

 

Fiskelycka.

 

 

 

5550

 

 

 

En rejäl kolja.

 

 

5551

 

Örnen har (nästan) landat.

 

 

5552

 

 

Örnen spanar.

 

 

5553

 

 

 

Vackra Helgalandskusten.

 

 

5554

 

 

Helgaland.

 

 

 

5555

 

 

 

 

 

 

Sleneset – Kerringöy, 23 – 26 juli

Vi har fått ytterligare fullständigt magnifika dagar. Underbart väder, ingen eller svag vind, oljeblankt hav långt in på förmiddagen. Sol, sol, sol. Och obeskrivliga scenerier som avlöser varandra. Låga kobbar och skär, enorma klippor som reser sig ur havet och snöklädda svarta fjäll – allt på en gång. 

Sleneset är ett populärt besöksmål på helgen för norrmännen. Hamnen är inte stor, där låg fullt av motorbåtar men vi fick fina platser längs gästbryggan. Lördagsfirandet hade börjat när vi gled in – på flybridge på de större båtarna avnjöts öl, vin, musik och en underbar sommareftermiddag bak solglasögonen. Vi fruktade att natten skulle bli stökig, men ljuden tystnade vid midnatt och vi fick en skön natt. 

Natten blev inte lika förtjusande på Fragancia då en större norsk segelbåt hade lagt sig utanför. Ägaren rumlade hem över däck med sina damer på morgonkvisten och någon måtte ha vurpat, att döma av dunsen och blodspåren nästa morgon. 

Så söndag morgon, mot Renga. Där låg vi på svaj i en skyddad lagun. Det blev till och med ett dopp i det kalla, klara gröna vattnet. Clas satte jollen i sjön och la ut krabburar. På kvällen sedvanligt skepparmöte, nu i Fragancias sittbrunn. Nästa morgon alldeles stilla. Några krabbor blev det inte, men liten fotosafari från jollen. Sedan fiske från båten efter morgondopp och kaffe. Vi drog upp tre torskar och två uer, röda sticksiga fiskar med utstående ögon. De lär vara en delikatess men var så små så de åkte i havet igen. En havsörn svepte ner från ingenstans och knep dem. Strax dök brorsan upp och ville dela skrovmålet, men det blev inget av med det. En örn kan försvara sitt byte.

På väg till Stött passerade vi ett vackert ”solur” på en kobbe. Ingen av oss förstod att det var en markering för Polcirkeln. Nu är vi ovan den! Vi har också börjat skönja Lofotens berg i horisonten.  Snart är vi där.

Kvällshamn blev Stött, en trivsam liten hamn med ett långt inlopp och en krog inredd i ett anrikt magasin vid havet. Menyn annonserades klockan 18 – den var förstås beroende på vad dagens fångst innehöll. Hovmästarinnan sa att hon kunde lova den norska kustens bästa klippfisk-soppa! Det hade varit kul att prova, men med båten full av torsk…

En man på ön Silda sa till oss att man inte fångar några krabbor norr om Rörvik, men vi la ändå hoppfulla i våra tinor agnade med färska torskhuvuden. Öns lilla butik annonserade att de säljer nybakat bröd mellan kl. 9 och 11, och på väg dit vittjade vi tinorna som innehöll tre stora, härliga krabbor! Det blev andra-frukost med doftande varm limpa, småfranska och wienerbröd till ångorna av kokande krabba. Sämre kan man ha det! 

Så gled vi åter ut på ett glänsande, stilla hav i lättande morgondis. Ännu en ljuvlig dag till havs på väg till Bodö. Här tog Marianne emot oss, hon hade kommit dagen innan och låg nu och väntade på sonen Jon och barnbarnet Inez som kom senare på eftermiddagen. 

Staden har en stor hamn, men det är ont om gästplatser och långt att gå innan man kommer till kajen och butikerna. Byggen med stora kranar pågår på många håll, bland annat bygger DNB ett elegant kontor i fem våningar längs strandgatan. Bodö verkar välmående och ha ambitioner med fina planteringar och en välskött, bred kaj med bänkar. Intill ligger räkbåten som säljer nykokta för 200 NOK per kilo.

Vi var dock inte ute efter räkor utan en länspump, fiskekrokar och nya drag. De går åt! Och så potäter till torsken.

En lika vacker, stilla dag igen förde oss till Kjärringöy, ett populärt turistmål på fastlandet med mängder av nybyggda ”rorbuer”, det vill säga fiskebodar som man kan hyra, och ett hotell i hamnen. Här finns fina sandstränder, vilket vi knappt sett förut, men framförallt ett ”handelsstedt”, där Lofoten-fararna handlade innan de begav sig norrut på 1700- och 1800-talet. Den består av ett 15-tal byggnader som nu omvandlats till museum med handelsbod, bildspel, café och mycket annat fint bevarat och ordnat. 

Medan jag, Louise, var ute på kultur- och Coca-Cola-köp-tur, (lilla Inez dricker ju inte GT!) låg Clas låg som vanligt med halva kroppen i motorrummet och svor denna gång över den djupt vördade och älskade länspumpen ”Remjohan”. Efter 22 års trogen tjänst och många tätningar och lagningar hade han behövt en genomgång varefter sugprovet i diskhon hade utfallit till belåtenhet. Men det var ett elände att få fast honom igen. Varför sitter alltid skruvarna så man inte kommer åt dem? Och varför blir det så himla slemmigt i alla filter?

I denna röra klättrade jag omkring och försökte laga till dagens fångst – två härliga torskar där den ena nog vägde närmare fyra kilo. Bara det gigantiska huvudet vägde säkert ett kilo! Och hade inte linan gått av när vi fiskade utanför Kjerringöy, så hade vi haft ännu en fisk i den här dimensionen. 

Ännu en härlig kväll med skepparmöte i sittbrunnen på Doublefun. Inez klättrade omkring och städade bland alla våra tampar och visade skotstek och pålstek tills hon ville gå hem till Trinda. Hon var uttråkad, sa hon. Och det är klart att kvällens planering för nästa dag och diskussionerna om allt från regeringskrisen till Audrey Hepburn, knappast var stimulerande för en sjuåring…  

5558

 

 

 

på svaj vid Renga

 

 

5559

 

 

torsk till middag

 

 

 

5560

 

 

En liten uer, den fick bli mat till havsörnarna istället

 

 

 

5561

 

 

 

 

och en ännu större torsk till oss

 

 

 

 

 

5562

 

havsörnen flyger iväg med vår uer.

 

 

5563

 

 

syskongnabb om maten

 

 

 

5564

 

 

matsmältning?

 

 

 

5565

 

 

möte med SRS.

 

 

 

5566

 

 

 

Svartisen. Där ingen skulle tro att någon kunde bo.

 

5567

 

 

En Lunnefågel fastnade till slut på linsen

 

 

5568

 

 

krabbfångsten på Stött

 

 

 

5569

 

 

kl 02.30 i hamnen på Kjerringöy

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Vilket äventyr! //Riitta och

Vilket äventyr!
//Riitta och Hans

Underbart berättat och vilken

Underbart berättat och vilken fantastisk natur! Så skönt att höra att ni nu också äntligen har lite sommar och sol. / Hans

Lägg till ny kommentar

Image CAPTCHA
Ange de tecken som visas i bilden. Skilj på stora och små bokstäver.